Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi gingo nakna upp på däck där gastarne höllo på att
knyta in revet, Zorn hoppade i oförfärat som vanligt och
simmade ett par varv runt båten. Jag tog min översköljning
på backen och släppte mig sedan mera långsamt ned i vattnet.
Där lågo vi och flöto ett par minuter tills vi funno förenligt
med vårt välbefinnande att masa oss uppför lejdaren.
»Solen gassar, fast det är hård bris», sade Zorn. »I dag
klär jag inte på mig.»
»Tänker du verkligen segla naken hela dan i den här blåsten?»
»Ja, sådant generar mig inte.»
Nåväl, inte skall jag vara sämre än du, tänkte jag. Vinden
var inte kall utan kändes som mjukt rasslande siden omkring
kroppen. Men jag hade hört sägas att solsken och blåst i
förening kunde ha en högst obehaglig inverkan på huden.
Vi lyfte ankar och seglade ut ur den lilla hamnen, åto
frukost i sittrummet, medan en av gastarne satt till rors, och
hade det härligt. Solens värme tycktes neutraliserad av brisen
? det hela var verkligen behagligt. Och vad Zorn syntes
njuta! Med ögon, öron och alla sinnen tycktes han vilja
införliva all skönheten omkring oss med sin själ och sin kropp,
solglittret, blåstens vin i riggen, det regnbågsskimrande skummet,
de vida fjärdarnes perspektiv, trutarnes och måsarnes flykt.
»Är det inte härligt Karl-Fredrik?» frågade han gång på
gång. Karl-Fredrik kallade han ofta sina seglingskamrater,
när han var vid särskilt gott humör. Och jag måste medge
att jag sällan varit med om en så vacker segling.
Ty med sin lidelsefulla naturs hela våldsamhet njöt Zorn
alltid, då han var inställd på sådant. Men samtidigt studerade
han njutningens art och orsak, »ty sådan måste en
målare vara», brukade han säga.
»Aldrig somna till, aldrig slappas av! Ty i det medvetna
iakttagandet ligger den högsta lyckan för en konstnär.»
Och jag tror att Zorn aldrig njöt av naturen så intensivt
som under segel i skärgården, som han älskade.
Det var livet, rörelsen, han längtade efter. De växlande
valörerna under drivande moln, brisarnes snabbjakt över havet,
båtens följsamhet i rorsmannens hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
