Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Ej under att de också visa en del för jordens ökenklimat
egentligen utmärkande vittringsfenomen, vilka visser-
ligen här och där torde vara till finnandes men annars knappast
uppmärksammats inom det nordiska klimatområdet.
Det är icke ovanligt att se stenar, mäst av granit och
gneiss, sålunda med en mer eller mindre grovkristallinisk
struktur, vilka förete en »murken», mycket skrovlig yta, så-
lunda starkt vittrad. I hur åtminstone en form för denna
vittring försiggått får man en inblick genom att slå sönder
några av de stenar, som ligga där så glatta och polerade,
som om de nyss uppvräkts av havets bränningar. Har man
då tur, finner man, att på vissa av dessa stenar den glatta
ytan är ett tunnt skal, under vilket till flera millimeters djup
stenen är murken och hålig, precis som på de nyssnämndas
yta. Och för att deras typ skall framstå, behövs blott att
skorpan på en punkt går sönder, varefter den antagligen lätt
börjar avflarna. Vad vi här konstaterat är helt enkelt ett i
öknar och andra mycket arida områden vanligt fenomen. Det
vatten, som sipprat in i de kapillära springorna mellan
mineralkornen eller sprickorna i dessa, utpumpas vid insola-
tion till en kvantitet som är beroende av dess styrka, men
vid nästa regn eller daggfall inkommer nytt vatten, som i sin
ordning utpumpas vid nästa solbadd. Regnvatten innehåller
som bekant rätt mycket kolsyra. Vid vanlig temperatur och
normalt barometerstånd absorberar det 8 volymprocent luft,
bestående av 34 % syre, 64 % kväve och 2 % kolsyra.
Detta kolsyre- (och ammonium-nitrit-)haltiga vatten löser homeo-
patiska kvantiteter av mineralen. Under seklernas lopp pumpas
dessa lösningar till stenens yta. Här utfalla salter, vilka
dels borttvättas, dels under inflytandet av solhettan smälta
hop med själva ytans mineral till en tunn, glänsande fernissa.
Men får solhetta verka mycket ofta, mycket länge och med
tillräcklig styrka, kan på detta sätt ganska stark destruktion
uppstå i stenarnes inre, och detta som nyss nämndes märk-
bart »murkna». Säkert har det arida klimatet under sub-
borealen, som Stentorget fått fullständigt genomgå, verkat kraf-
tigast; ja, det är fråga om hela fenomenet kan ha mani-
festerats utan dess säregna klimatförhållanden.
Ibland hittar man stenar som äro söndersprängda med
bitarne liggande intill varandra. Det är säkerligen mera inso-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
