Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Om stengärdet vid Källslätt är redan talat.
Vi komma nu till fornminnena.
Offerkällor. Åsens grundvatten bryter på en mängd
punkter fram i kraftiga källsprång. Åtminstone ett par med
ovanligt rikt flöde torde vara gamla offerkällor. En sådan
misstänker jag i den 4 km N om Stentorget belägna Odens-
brunn, men har ej fått in säkra upplysningar om namnets
ålder. Geologiska bladet Salsta beskriver den p. 40 sålunda:
»Källorna framspringa ofta i mängd tätt intill hvarandra,
stundom med ända till armstjocka ådror, såsom t. ex den
s. k. Odensbrunn Ö från Kläringboda i Wendels socken, der
i botten af tvenne små dammar en otalig massa större och
mindre ådror framqvälla, lemnande vatten året om åt den vid
Kläringeby belägna qvarnen.»
»Finntorpskällan», även den omnämnd på bladet Salsta
p. 40, är enligt H. en »trefaldighetskälla». Den är belägen
S om Finntorp å Tierps södra allmänning, i närheten av 2
synnerligen stora gravrösen, ej långt från gränsen mot Norunda
allmänning. Upprinner enligt H. på åssluttningen där marken
har tämligen stor lutning mot N eller NV.
Stenkummel äro vanliga på åsen. Mestadels ha de formen
av rosen av grov sten och mindre block. Ett par finnas
nära intill Stentorget. Nära Djupdalen ligga invid gamla
landsvägen 3 mycket stora runda rosen, vilka efter plundring
visade att deras centrum utgjordes av ett eller ett par jord-
fasta block, och 2 långsträckta, nu i Hylocomia alldeles in-
höljda, låga och rektangulära. Det största kallades av folket
enligt herrar H. och J. »Kyrkan». På detta, som var bortåt
3 meter brett, hade flere av de yttre stenarna i långsidorna en
mycket rå kvaderform med flata utsidor (hustomtning?).
Den gamla landsvägen, intill vilken fornminnena i all-
mänhet tycktes sluta sig, gick i en mjuk linje på åskammen.
Dess förlopp synes på bifogade (Fig. 3) efter ett utkast av
direktör Hübinette uppgjorda skiss.
Av storaträd i trakten omnämde H. för mig »Torkelsbo ek»
eller »Lyck-eken», ett mycket stort och vackert träd, stå-
ende invid landsvägen ej långt från Torkelsbo gård i Vendels
socken. Det håller i omkrets (1920) vid brösthöjd 530 cm.
Den minnesvärda majdag år 1732, då den unge Linnæus
anträdde sin resa till Lappland, red han på sin väg norrut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
