- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1921 /
57

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

heter; detaljerna ge ofta nästan ännu säkrare vittnesbörd
om, att dessa sjöar böra hänföras till en och samma skarpt
avgränsade familj. Kännetecken: En regelbunden form, ett
obetydligt djup, ett näringsrikt vatten med utpräglad flora
och fauna. Till detta kommer en inramning av vidsträckta,
av kalkmarken betingade lågmossar och först och sist en
självständig topografisk motsättning hos de sydvästra och
nordöstra strandformerna. Det senare hänför sig till deras
karaktär av igenväxande sjöar, ställda under de förhärskande
vindarnas lagar så som inga andra vatten. I anseende till
sin ringa storlek inta de dessutom genom den betydelse de
äga för den mänskliga existensen en särskild rangplats och
ge t. o. m sitt särdrag åt bebyggelsen.

På ur-svensk botten blev det västgötasiluren som först
kom att bära åkerbrukarens kornfält. I Östergötland räknar
Vadstenaslätten uråldrig odling* och på Närkesslätten var länge
åtminstone under medeltiden den egentliga bygden den i syd-
väst och väster/2 d. v. s. Hjälmarens silurområde. Människan
har med andra ord föredragit de särskilda förhållanden dessa
nejder erbjödo: först och främst den feta myllan och de öppna
vegetationsformerna, men säkerligen icke minst de fågel- och
fiskrika vatten, som här mötte.

Vi erfara också, att dessa trakter förr ägt många små
grunda, nu försvunna vattenbäcken, vilka den rika växtlig-
heten myllat igen. Uppkomsten och utbredningen av vissa
mosstyper, säger R. Tolf,* bero antingen på försumpning
av mark eller på igenväxning av sjöar. Den, som vill skipa
rätt mellan dessa båda orsaker och tilläventyrs grundade sin
åsikt på t. ex. västgötaslättens torvmarker, skulle utan tvekan
förfäkta igenväxningsteorien; den, som gjorde sina iakttagelser
i ett urbergsområde, sådant som småländska höglandet, för-
sumpningsteorien. Förhållandet är nämligen, att de ur sjöar
framgångna mosstyperna så gott som uteslutande tillhöra
trakter, där fastmarksjorden bildats av kalk- och kalirika
denudations- och förvittringsprodukter. Den större tillgången
på näringsämnen har här framkallat en yppigt utsmyckad

1 A. Blomberg, Beskrivning över kartbladet Vadstena.

2 A. Blomberg, Geologisk beskrivning över Närke och Karlskoga bergslag samt
Fellingsbro härad. S. G. U.

3 I Svenska Mosskulturföreningens Tidskrift, 1903.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1921/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free