Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
större roll spelar den fasta berggrunden i förhållande till de
lösa jordlagren, dess inskränktare blir åkerbruket, vilket som
näringsfång alltmer avlöses av fisket, dess ängsligare håller
sig skogen till de skyddade dalgångarna och dess mindre
långt vågar den sig ner mot stranden. Dess mindre bli även
i stort sett öarna. Ytterst avslutas skärgården av en krans
av kala småkobbar. Av trädvegetationen är det lövträden
som gå längst ut, och man kan därför med Sernander och
Selander [34] urskilja först en maritim barrskogsgräns och
därutanför en trädgräns. Vackrast och klarast utpräglad blir
denna zonering där skärgården är som bredast och där
öarnas storlek något så när jämnt avtar utåt, d. v. s. i Blidö-
Rådmansö-skärgården. Ett så regelbundet förlopp som träd-
gränserna i fjällen få dock de nämnda gränslinjerna aldrig.
De torde framför allt vara topografiskt betingade, d. v. s.
hänföra sig till det skydd mot vind och kanske saltstänk [6]
och den jordmån, som de olika öarna erbjuda, och ej omedelbart
till läget m. 1. m. långt ut i havet [29].
När trädvegetationen upphör, komma de övriga växterna
att konkurrera med varandra under andra förhållanden än på
fastlandet och i de inre zonerna. Detta är antagligen för-
nämsta orsaken till att den yttersta skärgårdszonen utmärkes
av växtsamhällen, som ingalunda äro blott utglesade, artfattigare
provbitar på fastlandets, utan nya, både karaktäristiska och
intressanta växtsamhällen, sammanslutningar av växter, som
eljes ej träffas samman [12, 29]. Bidragande orsaker äro
säkert klimatiska olikheter, av vilka vi ovan berört ett par.
Att de klimatiska skillnaderna mellan inre och yttre skär-
gården äro större än man kunde vänta med hänsyn till de
korta avstånden visas därav att skillnaden i växternas löv-
spricknings- och blomningstider mellan Stockholm och Blidö
synes uppgå till drygt en vecka, mellan Blidö och Ängsskär
till ungefär lika mycket. På Svartlöga började exempelvis
1919 häggen att blomma på allvar den 8 juni (Experimental-
fältet vid Stockholm 26 maj[!]), och äppelblommen slog ut
först den 16 juni (Ultuna vid Uppsala 28 maj [26]).
Redan ovan är nämnt, att i de yttre skärgårdszonerna vissa
växter, som ej äro strandväxter, förekomma, en del t. o. m.
allmänt och i mängd, vilka totalt saknas eller äro högst
sällsynta i den inre skärgården och å fastlandet innanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
