- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1921 /
86

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

nuvarande kunskap kunna förklara den faktiska fördelningen
av växterna i skärgården. Beträffande de speciella skärgårds-
samhällenas ännu praktiskt taget obearbetade ekologi torde
man våga uttala den förmodan att denna en gång skall visa
sig som ett synnerligen intressant och lönande studium, därför
att förhållandena därute på sätt och vis äro enklare och mer
överskådliga och i alla händelser olika dem inne i landet.

Vi komma då till en annan fråga: behövs något natur-
reservat i Stockholms skärgård för att rädda dess natur som
forskningsobjekt o. s. v. åt framtiden, och eventuellt: finns
någon del därav som är så jungfrulig att den kan representera
skärgården sådan den var innan den rördes av människohand?

Man kan säga, att den verkliga skärgården förr sträckte
sig ända in till Stockholm. Det lär ej varit så många
år sedan havsörnen häckade på Lidingön. År 1840 nämnes
den ännu »tämligen allmän» i Stockholmstrakten [39], varmed
menas omgivningarna inom en mils radie; i alla händelser var
den så allmän att förf. ej ansett nödigt meddela var den före-
trädesvis brukade hålla till. Vid samma tid förekom den
ringlade sälen i nejden, »i synnerhet i Stora och Lilla Värtan
omkring Lidingön», ja, den gick stundom långt in i Mälaren.
Den bästa strömmingen var då för tiden Lidingöströmming,
som där fiskades med 12 notar [5]. Efter utförandet av
försänkningarna omkring Vaxholm avtog fisket, så att 1847
blott fiskades med 3 notar, men ännu 1851 fiskades strömming
allmänt »i strömmen, nedanför Norrbro» [35],

Dessa exempel må vara nog. Nu ser man förgäves efter
havsörn i nästan hela skärgården. Vaxholmsströmmingen,
som på Stockholms torg efterträtt Lidingöströmmingen, torde
numera till mycket stor del komma t. ex. från Möja. En
säl lär dock ännu för något år sedan ha förirrat sig ända
upp i Strömmen [O. H.].

Skärgården har alltså vandrat utåt. Att följa inverkan av
denna utveckling i detalj genom en ordentlig utredning över
vilka djur- och växtarter som försvunnit från sina forna lokaler
och när detta skett torde vara outförbart och är i alla händelser
ett företag som skulle överstiga mina krafter. För trakten
närmast Stockholm skulle det väl i någon mån låta sig göra.
Trakten allra närmast Stockholm har ju emellertid ej längre
något egentligt intresse ur naturskyddssynpunkt, så kapitalt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1921/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free