Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
(sillmåsen) eller tärnan — åtminstone på Svartlöga —nu, medan
den nu hatas och förföljes, enligt uppgift därför att den är svart
och ful och därför att den ej är snäll mot ljusorna[!]. Även
gråtruten synes på Ödmans tid varit sällsynt (»in extremis
rupibus aliquot familiæ»). Av fåglar som av Ödman nämnas
sällsynta äro försvunna t. ex. svarta tärnan, vårfågeln, här-
fågeln, korpen.
Beträffande fågellivet i skärgården och dess avtagande, se
f. ö. Th. Högdahls uppsats i Sv. Natur 1916 [22].
Att lämna en förteckning på växter, som försvunnit i skär-
gården genom människans åtgörande, är ännu mycket svårare
än när d£t gäller djurarterna, särskilt därför att skärgården
än i denna dag endast rätt bristfälligt är botaniskt utforskad.
Ännu resulterar snart sagt varje botanisk seglats i yttre skären
i nya lokaluppgifter. Växterna hotas ej på samma sätt som
t. ex. havsörnen av människan, men å andra sidan kunna
de ju ej fly undan från den plats där de slagit sig ner, om
människan skulle vilja ta platsen i besittning. Markens upp-
odling och bebyggelse är det som framför allt hotar de
naturliga växtsamhällenas och deras konstituenters existens.
Särskilt hotade äro de kalkälskande och i övrigt närings-
fordrande växterna, ty de trivas på samma slags lokaler som
människan helst sätter plogen i och där hon helst bygger
sina hus. Värst härjar utanför stadens närmaste omgivningar
naturligtvis uppodlingen, ty den tar de största arealerna i
anspråk. Även bebyggelsen spelar dock en roll ända långt
ute i skärgården. Den enda i Stockholmstrakten kända lokalen
för Orchis ustulata, vid Kila på Runmarö, är förstörd och
växten därifrån försvunnen på grund av lokalens bebyggande
[1]. Som exempel på hur långt ut uppodlingen numera
sträcker sina verkningar kan nämnas, att den på de sista åren
som växtplats för många sällsynta växter (där är även funnen
den släta snoken [C. S.]) rätt omtalade Ramsmoraön i Möja
socken numera är i det närmaste förstörd genom dikning och
jordgubbsodling. Det torde endast vara en tidsfråga när den
där fridlysta guckuskon, Cypripedium Calceolus, helt försvunnit
därifrån. Eljes är som gamla skrifter vittna och ännu kan
iakttagas på ort och ställe den riktiga ytterskärgårdsbon, nu
som förr, rätt liknöjd när det gäller lantbruk och finner fisket
bättre som näringsfång och nöjsammare som sysselsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
