Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Folkmängden i yttre skärgården synes överhuvud ha till-
tagit under 1800-talet men åter något avtagit under senaste
tid. Svartlöga t. ex. hade 1716 23, 1747 30, 1760 27,
1810 åter 30 (kyrkboken [!]), på 1880-talet 83, men nu 54
personer (kyrkboken [C. H.]). Rödlöga hade 1716 11, 1747
12, 1760 10, 1818 18 (kyrkboken [!]), 1880 56, 1890 65,
nu 51 personer (kyrkboken [C. H.]). Orsaken till avfolk-
ningen torde ligga dels i att invånarna söka sig till boplatser
med större bekvämlighet, möjlighet till skolgång för barnen
etc. [E. G.], dels i att befolkningen mist gamla förvärvskällor
och fått nya.
Huvudnäringen, strömmingsfisket, synes visserligen i stort
sett ej ha avtagit.1 Snarare är det i fråga om fisket fiske-
teknikens omläggning genom motorbåtarna som påverkat be-
byggelseförhållandena. Numera kan den strömming, som säljes
på Stockholms torg om förmiddagen, vara fiskad natten förut
ute vid Hårsten av Möjabor på drivfiske. Garnen tas upp
vid tretiden, och klockan fem är fångsten ombord på ångbåten
i Möja. När fisket läggs på det viset, är det helt naturligt
ej blott onödigt att bo så långt ut i havsbandet som möjligt,
utan förmånligare att bo nära ångbåtsbryggan.
Sälfångsten, som förr var en viktig hantering,2 spelar där-
emot nu ej längre någon roll som näringsfång.
Båtbyggeri var förr en viktig inkomstkälla på vissa trakter
i skärgården, t. ex. Svartlöga [35], och de som ej själva
byggde båtar seglade i fraktfart med dem till Stockholm [27]
och andra orter i Stockholmstrakten och Mälaren. Nu ha de
eleganta storbåtarna till större delen ersatts av pråmar, och
1 År 1855 uppskattas fångsten i hela Stockholms län till 10,000 tunnor à 60
till 80 valar, alltså runt 0.7 mill. valar [35], medan 1915 fångsten var 1.4 och
1918 1.5 mill. valar [9]. Värdet pr tunna jämfört med spannmålpriset synes emel-
lertid ha varit statt i sjunkande, men å andra sidan kompenseras denna tendens
därav att större delen av fångsten numera säljes färsk och därför kan betinga högre
pris. 1741 gällde en tunna strömming vid byteshandeln å marknaderna 2 tunnor
spannmål [33] senare mindre [27 p. 248] ned till blott en tunna [25]. På 1850-
talet beräknades ]/4 av fångsten säljas färsk [35], 1918 5/e [9]. År 1914 var medel-
priset å strömming i Stockholms län 30 öre pr val, motsvarande 21 kronor tunnan
[9], det av Stat. Centralbyrån använda priset å råg 19.7 öre pr kg. (benägen uppgift
av byråchef E- Höijer), motsvarande 18 kronor tunnan.
2 Rödlöga och Kudoxa betalade i början av 1700-talet jordräntan i sältran,
Kudoxa 4 och Rödlöga 5 tunnor (1720 jordebok [!]).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
