Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
"Bellmanseken" i Torshälla.
I Torshälla eller Torsharg, som namnet fordom löd, staden med
de uråldriga traditionerna, känd redan långt tillbaka i den grå forntiden
som offerplats, dit folket från kringliggande trakter samlades för att fira
sina offerfester till den mäktige Tors ära, i denna gamla stad med
något så egenartat, gammaldags över sig, att man med Ane Randel
(Sörmlandsboken) nästan skulle vilja beteckna den som en gammal relikt,
en medeltidsrelikt, ännu fullkomligt oberörd av alla den moderna kultu-
rens s. k. framsteg och landvinningar — här finns t. ex. inte ens järn-
väg — i denna lilla idylliska avkrok, så rik på gamla minnen och
stämningar från svunna tider, fann jag utom så mycket annat också
något, som livligt intresserade mig som botanist.
Jag syftar på det gamla Bellmansträdet eller "Bellmanseken", som
man vanligen säger där på orten. Egendomligt nog förresten, eftersom
trädet i själva verket ej alls är någon ek utan i stället en pil, närmare
bestämt en s. k. Vitpil (Salix alba L. ?). Den växer alldeles invid
stranden, strax till vänster om bron, som vid gamla Stadskällaren leder
över forsen. — På andra sidan ån ligger för övrigt ännu ett gammalt
Bellmansminne, det s. k. Bellmanshuset, bekant från Fredmans epistel
n:r 39 som "Liljans krog i Thorshälla". Värdshuset synes ha haft stort
anseende under 1700-talets senare hälft. Här bodde Bellman under
ett besök i staden 1776, och t. o. m. Ulla Vinblad synes ha haft någon
slags anställning här åren 1776—77. (Se vidare härom Randel, Sörm-
landsboken, 1918). — Men det var nu "Bellmanseken", det gällde.
Det gamla pilträdet är av imponerande utseende och storlek. Höjden
uppgår till cirka 16 meter, och stammen mäter strax under förgrenings-
stället ej mindre än 5.6 2 meter i omkrets, vilket ju tyder på en högst
ansenlig ålder. Största grenen har vid basen en tjocklek av 2.7 6 meter.
Kronan har ett väldigt omfång och bildas av fem, ursprungligen sex,
kraftiga, ungefär från samma höjd utgående grenar, som sträcka sin
ljusa, vårliga grönska långt ut Över det nedanför hastigt framrinnande
vattnet.
Det är emellertid ej blott genom sin ålder och storlek och ståtliga
utseende i övrigt som den gamla pilen väcker ens livliga intresse. Det
är också något annat som gör trädet till ett gammalt kärt minnesmärke.
Det berättas nämligen av stadsborna, att det var här som Bellman
diktade och sjöng den vackra lilla episteln (n:r 39): "Storm och böljor
tystna re’n ..." Det säges, att skalden, för att bättre kunna njuta av
den underbart tjusande idyllen där nere vid forsen, stigit upp i trädet
och där inspirerats till ovannämnda lilla mästerverk av stämning och
musik.
Det gamla Bellmansträdet är sålunda av stort intresse både ur rent
botanisk och kulturhistorisk synpunkt och sålunda värt all möjlig om-
vårdnad och skydd. Visserligen hotas det icke just nu för ögonblicket
av någon direkt fara att förstöras på ena eller andra sättet. Men, som
nämnt, trädet är gammalt, och får det ej det skydd, som vore önsk-
värt, kan förstörelsen komma fort nog. För ej så länge sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
