Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"’Om Epipogum aphyllum i Sverige" (Sv. Bot Tskr., Bd. 3, 1910), att
Westling skriftligen meddelat honom, att han påträffat "6 individ, i
Abisko i skogen vid älven åt Nuoljasidan/’ Slutligen omnämnes samma
lokal av Thore C. E. Fries i "Floran inom Abisko nationalpark" (Arkiv
för Botanik, Bd 16, nr 4, 1919): "Mellan Kårsojokk och järnvägen i
skogen (R. Westling 1906)."
Östergrens fyndplats är belägen i björkskogen på Nuoljas östsluttning
några hundra meter norr om Nuoljabäcken och c:a 1 km. från Tiréns
stuga. Denna lokal är mycket sannolikt identisk med Westlings.
Här anträffades den 15 aug. ett 50-tal exemplar, de flesta nästan
utblommade. I allmänhet voro de lågväxta och stänglarna tämligen
grova. Flertalet hade endast två blommor, många endast en.
Skogsfrublomman växte här i ett mycket trivialt sällskap med enbuskar
och Solidago virgaurea som närmaste grannar. En del exemplar växte
rent av under eller inuti enbuskar, vilket ju även synes å bilden.
(Försättspl. 6.)
Sommaren 1917 påträffade E. Asplund ett fåtal individ några meter
från "fenologiska profillinjen vid påle IV strax söder om denna." (Fries
]. c). På denna lokal, som ligger alldeles i närheten av den ovan
beskrivna, iakttogos även 1920 ett par exemplar.
Utom dessa fyndorter på Nuolja har Epipogum ännu en förekomst
i Torne lappmark, nämligen på Lulle(ha)tjårro, ett fjäll beläget NW om
Torneträsk. Här fann docenten O. Sjögren denna växt i sydsluttningens
björkskog nära den lilla sjön (l8/8 1919). Endast ett par individ kunde
upptäckas. En exkursion hit gjordes den 26 aug. 1920 av dr H. Smith
och förf., men Epipogum kunde trots ivrigt sökande icke återfinnas.
Skogsfrublommans utbredning i Sverige behandlas utförligt av Frisen-
dahl i den ovan citerade avhandlingen. Epipogum var då känd från
alla svenska landskap utom sex, nämligen Blekinge, Bohuslän, Väster-
götland, Dalsland, Öland och Gotland. Sedan dess har växten på-
träffats i Västergötland.
• Emellertid hör skogsfrublomman allt fortfarande tack vare sitt spora-
diska uppträdande, såsom ofta påpekats, till våra allra sällsyntaste växter.
Endast i Jämtland och Hälsingland, där Epipogum aphyllum torde ha
sin huvudutbredning (se kartskissen i Frisendahls avhandling), kan man
räkna med att anträffa den mera regelbundet. Skogsfrublomman gör
alltså, sitt stora utbredningsområde till trots, fortfarande skäl för det
omdöme, som Elias Fries fäller, då han i Novitiæ Florœ Sueciæ börjar
sitt meddelande om det första fyndet i Sverige, gjort av honom själv i
Femsjö den 22 aug. 1816, med orden: "Nobilissima & rarissima Floræ
nostræ civis."
Kiruna i april 1921. Carl G. Alm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
