Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
l:sta häftet för innevarande år, publicerat en på omfattande studier grun-
dad utredning rörande knölsvanens förekomst och utbredningshistoria i
Sverige. I den intressanta uppsatsen meddelas en detaljerad förteckning
över knölsvanens boplatser dels i Skåne, där han funnits sedan urmin-
nes tider, dels ock framför allt inom det område av mellersta Sverige,
där han sedan mitten av 1800-talet utbrett sig och fortfarande vinner
terräng. För att giva en översiktlig bild av svanens spridning inom
nyssnämnda område har till uppsatsen fogats en karta, med olika tecken
för boplatserna, alltefter som de tagits i anspråk tidigt eller sent.
Av kartan, som vi med författarens benägna tillstånd här återgiva,
framgår, att svanen från Hjälstaviken, där han enligt en gammal uppgift
skall hava inplanterats av Gustaf III och där det under senare år
funnits bortåt 50 häckande par, efter hand spritt sig till olika delar av
Mälaren och Hjälmaren inom Uppland, Södermanland, Närke och Väst-
manland, ävensom till ett stort antal småsjöar i de tre förstnämnda
landskapen. Även Tåkern, varifrån svanen under de senaste tolv åren
spritt sig till några andra sjöar i Östergötland, har enligt författa-
rens åsikt blivit koloniserad från Hjälstaviken. Detsamma torde även
ha varit förhållandet med Hornborgasjön i Västergötland, där emellertid
svanen efter senaste sänkningen (1914) hastigt avtog och numera är
helt försvunnen. Även på ett ställe i Småland, nämligen den för sitt
rika fågelliv bekanta Käfsjö mosse norr om Värnamo, har knölsvanen
under senare tider träffats häckande. "Om det är från Skåne, eller
norrifrån som kolonisationen skett är", säger förf., "omöjligt att avgöra".
Anmärkas bör, att kartan, sådan den här återgives, av lektor Ekman
kompletterats med några nya fyndorter, som meddelats honom, sedan
uppsatsen trycktes i Jägareförbundets Tidskrift. Dessa nya uppgifter äro
följande: Södermanland: Svan har under åren 1910 —1920 tidvis häckat i
Bornsjön S. V. om Stockholm samt i den närbelägna Aspen även före 1914
(meddel. av jägmästare H. A. Siljeström). Närke: I Vibysjön funnos
bon 1920 (meddel. av jägmästare E. Wibeck). Västmanland: 1914 och
1915 häckade svan vid Ridön S. om Västerås (sistnämnde meddelare).
Västergötland: I Hornborgasjön häckade 1917 minst 5 par och i Östen S.
om Mariestad 1920 ett par (meddel. av fil. lic. R. Söderberg.) I Vartofta-
sjön häckade svan 1920 (meddel. av docent A. Söderström).
På grundval av de lämnade lokaluppgifterna gör lektor E. en approxi-
mativ beräkning av den nutida svenska svanstammens storlek, som han
uppskattar till 310 häckande par, därav i Mälaren (med Hjälstaviken)
100, i Hjälmaren 45, i mindre sjöar inom Uppland, Södermanland och
Närke summa 80, i Östergötland 55 (varav 40—50 i Tåkern), i Väster-
götland (Hornborgasjön före 1915) 20 samt i Skåne 10 par.
Att den ostsvenska svanstammen över huvud kunnat föröka och
sprida sig "därför ha vi", säger förf., "otvivelaktigt lagstiftningen att
tacka. Fredningsbestämmelser ha utfärdats i alla de trakter, där svanen
visat tendens att bosätta sig, och befolkningen har också respekterat dem
med större villighet, än då det gällt många andra större djur, vilket torde
bero på den estetiskt tilltalande anblick, svanarna erbjuda. Faran har i
allmänhet icke så mycket hotat från jägarna som från okynniga pojkar."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
