Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Rovfågelfångsten med sax och skyttet för uv.
Frågan om förbud mot användande av sax för rovfågelfångst har blivit
tills vidare avgjord genom en k. kungörelse av den 10 dec. 1920, vari
stadgas, att s. k. pål- eller trampsaxar hädanefter icke få användas för
fångande av "skadliga fåglar". Vad åter beträffar saxar, gillrade med
bulvan, få sådana efter tillstånd av vederbörande länsstyrelse fortfarande
användas vid fasaneri, hargård eller dylik anläggning året om samt eljest
under tiden november—februari. Till förekommande av onödigt djur-
plågeri föreskrives, att gillrad sax skall vittjas minst en gång varje
dygn.
I samma kungörelse föreskrives även, att skytte för levande uv eller
uvbulvan må bedrivas allenast för dödande av duv- och sparvhök samt
kråka.
Härigenom hava de ur naturskydds- och djurskyddssynpunkt så avgjort
förkastliga pålsaxarna, såsom man må hoppas, för alltid blivit utmön-
strade från de enligt jaktstadgan tillåtna fångstmedlen. Att det icke
längre är tillåtet att skjuta vilka rovfåglar som helst för uv måste även
anses som en vinst för naturskyddet.
Bulvansaxarna i händerna på den intensiva jaktvårdens anhängare ut-
göra dock fortfarande ett lika påtagligt som farligt hot mot våra säll-
synta rovfåglar. — Skola naturskyddsvännerna nöja sig härmed? Böra
de icke fast mer fortsätta den började kampanjen med det bestämda
målet att även få bort bulvansaxarna, vilka enligt sakkunnigas vittnes-
börd äro lika fördömliga ur humanitär synpunkt och nästan lika blint
verkande som pålsaxarna. (Se vidare Sveriges Natur 1920, sid. 103
och följ., "Rovfågelfångsten med sax. Dess avskaffande en naturskydds-
fråga av största betydelse."
T. H—L
Jätteexemplar av avenbok, benved och vägtorn. I en skildring
från Svensk Botanisk Förenings exkursion till Skåne juni 1919 (Sv. Bot.
Tidskrift, Bd. 14, häft. 1, 1920), omnämner professor Rutger Ser-
nander från bokskogen å Krageholm, i brynet mot sjön av samma
namn, ett jätteexemplar av avenbok (Carpinus Betulus) med en stam-
omkrets vid brösthöjd av 191 cm., ett dito av Evonymus europæa1,
"träd med en stam, som innan den 1 meter över marken delade sig,
höll 47 cm. i omkrets", samt ett trädformigt omkring 6 meter högt
exemplar av Rhamnus calthartica, vars stam, innan den omkring 1 meter
över marken delade sig, höll 85 cm. i omkrets.
1 Jämför Henr. Hesselman, "Ett exemplar av trädformig benved", Sveriges Natur
1914, sid. 179 och följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
