Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Naturskyddsföreningens årsberättelse
1920—1921.
(Framlagd vid årsmötet fredagen den 18 mars 1921.)
Det alltjämt ökade intresset för naturskydd har under det gångna
året bland annat tagit sig uttryck i ett ovanligt stort antal framställningar
om fridlysning enligt naturskyddslagen. Särskilt erkännande förtjänar
den målmedvetna fridlysningsverksamhet, som bedrives av Dalarnas Hem-
bygdsförbund och som gjort att Dalarna för närvarande har att uppvisa
dubbelt så många fridlysta naturminnesmärken som något annat av våra
landskap.
De förhoppningar, man kunnat hysa om ekonomiskt understöd åt
naturskyddet i form av donationer, tyckas även så småningom gå i upp-
fyllelse. Så har naturskyddsvännerna all anledning att känna sig tack-
samma mot framlidne konstnären Anders Zorn, som redan under sin
livstid frikostigt understödde vår förening och som i sitt testamente
förordnat, att avkastningen av en viss del av hans efterlämnade för-
mögenhet skall användas bland annat för naturskyddsändamål.
Såsom man torde erinra sig, erhöll professor Henr. Munthe i juli
1917 på styrelsens framställning i uppdrag av Kungl. Maj:t att verkställa
•en utredning rörande generellt naturskydd för s. k. raukar, grottor,
jättegrytor och större flyttblock samt eventuellt andra därmed jämförliga
geologiska naturföremål. Detta betydelsefulla arbete fullbordades i början
av sistlidna maj månad, då professor Munthe till jordbruksdepartementet
inlämnade dels en omfattande, rikt illustrerad avhandling över ifråga-
varande fenomen och föremål, dels ett "förslag till lag om skydd för
vissa geologiska naturminnesmärken."
I motiveringen till förslaget framhålles, att, då naturminnesmärken av
ifrågavarande slag finnas i vårt land i stort antal, jättegrytor och jätte-
block i många tusental, det praktiskt taget är omöjligt att fridlysa dem
enligt lagen angående naturminnesmärkens fredande. I stället bör för
dylika naturminnesmärken tillämpas ett generellt skydd, varvid det ligger
nära till hands att följa ungefär samma riktlinjer som vid skydd av vissa
fasta fornminnen. Inom en nära framtid är att vänta förslag till ny lag
angående kulturminnesvård. Av detta förslag i dess preliminära skick
har professor M. tillåtits taga del, så att han på basis därav kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
