Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta beslut gav mig anledning att kort därefter förnya ett initiativ, som länge fått ligga till sig, nämligen att återinplantera bävern i Jämtland, där den som bekant höll sig längst kvar i vårt land. Jag hade tidigare tänkt ut annan lämplig plats för en sådan återinplantering, men nu stod det med ens klart för mig, att här kunde två viktiga naturskyddsfrågor samtidigt lösas: fridlysning av den märkliga Bjurälvdalen och skapandet där av en fristad för en återinplanterad bäverkoloni.
Att dessa förslag för att vinna framgång måste grundas på mera ingående undersökningar än de av den lokala föreningen beslutade var självfallet Jag vände mig därför till Svenska naturskyddsföreningens sekreterare, som med synnerligen stort intresse omfattade förslagen och mitt under tryckningen av föreningens årsskrift beredde plats för ett kortare inlägg i frågan. Det slöt med denna vädjan: »Vem sträcker först ut sin varma hand med en grundplåt till Sveriges första återuppståndna bäverkoloni i Bjurälvdalen?
Omedelbart sedan årsskriften utkommit, erhöll jag ett brev från direktören Gustaf Werner i Göteborg av innehåll att han gärna ville stödja planen om bäverns återinplantering men ville först höra litet om dess utförbarhet samt om bävern hade andra fiender än — människan. Sedan han erhållit en redogörelse jämte meddelande, att människan verkligen vore bäverns ende fiende att här räkna med, sände han omgående 500 kr. Det var första grundplåten.
På Jämtlands och Härjedalens naturskyddsförenings ansökan erhölls kort därpå från Svenska naturskyddsföreningen ett anslag av 500 kr. till förberedande undersökningar i Bjurälvdalen. Frostvikens förre läkare, dr I. Hassler i Svenljunga, sände jämte några intressanta fotografier från Bjurälvdalen 20 kr., och med dessa sammanlagda belopp ansågs expeditionen tryggad, då deltagarna icke räknade med annan ersättning än för sina kontanta utlägg för färden.
En hänvändelse till chefen för Sveriges geologiska undersökning överdirektör Axel Gavelin om sakkunnigt biträde resulterade i att dr Sven Arbman i Sunne, Värmland, anmodades deltaga. Intendenten Alarik Behm, vars deltagande jag hoppats på, blev förhindrad men lämnade råd och upplysningar och har i fortsättningen på mångahanda sätt och effektivt medverkat. Hr Arbman, den entusiastiske, kunnige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
