Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
hövde ej befara, att de skulle skjuta nya skott. Sedan kunde
nyodlaren däruppe vid Sjougden gå och njuta av sina fina
tegar. Och tanden gick på lån hos goda grannar, men
dessemellan förvarades den som en kostelig klenod.
Bäverfångsten tillgick på flerahanda sätt, de gamla och
vanligaste med nät och tena (jfr en kort beskrivning av mig
i Jämten 1916, sidd. 77 — 78) samt med slagjärn. Även
s. k. drag (en med båge gillrad harpun) skall ha
förekommit. Här avbildade bäverhäll av skiffer skall enligt
traditionen ha varit gillrad vid ingången till bäverhuset, där den
vid bäverns passerande föll ned över hans kropp och genom
vissa nu okända anordningar höll djuret kvar under vattnet,
tills det drunknade. Hällen, vilken sistlidne sommar av Olof
Persson i Leipikgården överlämnades som gåva till Jämtlands
läns fornminnesförenings museum, har 2 hål nertill och 1
hål upptill samt väger c:a 12 kg. Den torde icke kommit
till användning åtminstone under sista seklet.
I senare tid brukades naturligtvis även skjutvapen. Den
envetne store »bjurdödaren» Per Persson i Långsele lär de
sista åren av sin utrotningsjakt använt ett speciellt
fångstsätt. Han dresserade en stor hund att fånga bävern. P.
härjade även i Jämtland, och det var han som under
1840-talet dödade bäverkolonierna i Bjurälvdalen och den sista
bävern därstädes omkring år 1850.
Bäverns återinplantering
Att återinplanteringsfrågan ej förr fått verklig aktualitet
kan ju förefalla egendomligt. Naturligtvis har frågan tidigare
varit före i naturskyddsintresserade kretsar, jag tror mig veta,
även i Svenska naturskyddsföreningen, som dock förmodligen
ansett, att dess arbete ännu en tid framåt måst inrikta sig
på att söka skydda det oundgängligaste av ännu kvarvarande,
men starkt hotade naturminnen. I sin uppsats »Skövlingen
av vår främsta nationalpark» i Sveriges natur för 1921
påpekar dess förf. Sigfrid Ericson, att genom en reglering av
Stora Sjöfallets nationalpark sådan mark skulle vinnas, att
måhända bl. a. även bävern kunde dit återinföras. Nyligen
fick jag ock i min hand ett häfte av Svenska Jägarförbun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
