Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Inom densamma råda emellertid stora motsättningar, och detta
ger sig tydligt tillkänna redan på avstånd. Holmen ser
sålunda helt annorlunda ut från norr och öster än vad
förhållandet är från de motsatta väderstrecken. Med den nyss
genomgångna profilen som hjälplinje övergå vi så till
Högaholms vegetation.
Blockstrandens vegetation, som helt faller inom den
laku-strina regionen, utgjordes av örter i glesa kolonier, som bildade
en c:a 5 meters bred bård kring strandens överdel (Fig. 3).
Denna kolonivegetation bestod huvudsakligen av följande arter:
Campanula rotundifolia, Crepis tectorum, Cirsium arvense,
Lythrum salicaria, Molinia cœrulea, Polypodium vulgare,
Peucedanum palustre, Solidago virgaurea, Scutellaria galericulatay
Tussilago farfara.
Supralakustrinen sammanfaller med isskruvningsvallen. Mellan
dess block har ett tämligen högt men glest strandsnår av
bl. a. al, sälg och asp vuxit upp. På blocken växte stora,
ofta apotheciebärande individ av Parmelia saxatilis, som
bildade det viktigaste samhället inom deras lavvegetation.
På strandsnårets insida följde så omedelbart den tidigare
omnämnda lindskogen. Vi äro nu inne i Högaholms
intressantaste vegetationstyp och speciella sevärdhet. Den täcker
till största delen holmens norra och östra delar samt hela
topplatån. Genom sin unga ålder bildar denna lindskog ett
undantag från våra övriga lindskogars typ. Genom
kännedom av vissa yttre faktorer, som påverkat Högaholms
vegetation och vilka längre fram komma att närmare vidröras,
kan med visshet sägas att denna lindskog vuxit upp först
på de sista 30 — 40 åren.
Lindskogen är synnerligen homogen, bildad med undantag
av några rönnar och björkar uteslutande av tättstående lindar
(Tilia cordata), vars kronor bilda ett enda skikt 4—6 meter
ovan marken. De släta, gråglänsande stammarna, vilkas
diameter varierade ungefär mellan 2 cm. och 2 dm., stå raka
som käppar, men de från dessa ofta nästan vinkelrätt
utgående grenarna göra skogen på många håll
svårgenomtränglig (Fig. 4). Stammarna äro ännu lättböjliga och svikta
vid minsta omskakning. När nordan rider ute på Bolmen,
måste det vara ett underligt smattrande läte därinne. Det
för lövskogar annars så utmärkande snårskiktet lyser här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
