Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
kunnat undertrycka i s4mma mån som de tvungits att välja
denna ovanliga boplats. Det är dessutom möjligt, att det är
första gången som detta par av nödvändigheten tvungits att
slå sig ned i en jordhåla, och de ha på den grund ingen
erfarenhet av vad som är tjänligt eller ej. Men så snart
fåglarna gång efter annan varit tvungna att göra avvikelser
från sin nedärvda instinkt och att således finna sig i nya
förhållanden, lär erfarenheten dem att anpassa sig, och
förmågan härvidlag är ibland nästan otrolig.
Det förefaller åtminstone föga sannolikt, att fåglarna eljest
på detta frappanta sätt skulle förråda sitt bo och fullständigt
meningslöst föra ihop allt det omtalade bråtet, blott för nöjet
att fröjda sig åt anblicken av högen. — Visserligen samla
kajorna gärna alla möjliga glänsande föremål, men det
är väl knappast troligt, att det skulle vara samma
samlar-vurm, som drev dem att smycka ingången till bostaden med
de omtalade föremålen. — Och att kajorna i likhet med
lövhyddofåglarna i Australien skulle pryda boets omgivning
med allehanda saker är ej antagligt.
Det egendomligaste med detta bo var emellertid, att
fåglarna hade från motsatta sidan av trädet ytterligare en smal
gång, som mynnade vid reden. Den yttre mynningen av
denna gång var dock väl dold av ett nedhängande barkstycke,
och blott om man helt plötsligt överraskade eller oroade
fåglarna, t. ex. om man slog med en käpp på trädet, kunde
man iakttaga, hurusom de använde sig av denna »nödutgång»,
då de flögo från boet.
Det dröjde länge, innan jag kom till klarhet om, att det
verkligen bodde kajor i denna underjordiska håla, ty jag såg
aldrig någon av paret där i närheten. Och om jag stack in
handen vid huvudingången, flög den ruvande fågeln ut på
motsatta sidan, utan att jag såg den. Men vid ett tillfälle,
då jag närmade mig trädet från »nödutgångens» sida, såg
jag, hurusom en kaja flög ut från en öppning under ett
nedhängande barkstycke, och då begrep jag sammanhanget. * —
1 Då jag ett år senare åter besökte denna plats, fann jag, att kajor fortfarande
bebodde den säregna hålan, och det är möjligt (rent av sannolikt), att det var
samma par, eller åtminstone någon av det forna värdfolket som åter sökt upp
den egendomliga boplatsen, vilken i stort sett företedde ungefär samma anblick som
ett år tidigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
