Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
var en halvcirJkelformig plattform av kvistar byggd, vilande
på trädets friska rotgrenar och skott., Genom hålet i stammen
stucko ut talrika större grenar, vilka voro instuckna i den
utanför uppförda tillbyggnaden, som sträckte sig nära nog:
ända ned till marken.
Det var huvudsakligen grenar av poppel, ek och bok, som
ingingo i den yttre högen, vars tillkomst nog bör tolkas som
ett bevis på uppfinningsrikedom hos kajorna. Ty de talrika,
bladbärande grenar, som bildade ett litet snår framför
ingångshålet till boet och fullkomligt dolde detta, ha säkerligen
besvärat fåglarna vid flykten till och från boet. Visserligen
ha de säkert varit utmärkta viloplatser men dock hindrat
fåglarna att hastigt kunna smita in i och ut från boet. För
att underlätta dessa färder och undvika att trassla in sig i
de täta grenarna ha kajorna sannolikt uppfört denna
språngbräda, som mätte 32 cm. i längd och 17 cm. i bredd.
Grenarna och kvistarna, som bildade denna bro, voro icke
större eller kraftigare än att fåglarna med lätthet skulle kunnat
bära in dem genom boets ingång — om de så velat —
och denna anhopning torde således sannolikt icke förklaras
på samma sätt som vid det underjordiska kajboet.
Då ungarna voro nästan fullvuxna, sutto de på denna
brygga och inväntade föräldrarnas ankomst, men vid minsta
tecken till fara försvunno de ned i boet. Efter en kort
stund kommo de upp igen, så snart allt åter tycktes lugnt.
I våra dagars skogar, som skötas rationellt efter konstens
många regler, gallras de flesta ärevördiga, gamla trädjättarna
bort, snårvegetationen undanrödjes o. s. v., och en del fåglar,
vilka förr hade sin hemvist på områden, som människan nu
omdanat och omskapat efter sitt sinne, tvingas in i nya
förhållanden, som ofta avvika så starkt från förut
ursprungliga, att det stundom förefaller otroligt, att de bevingade
varelserna kunna anpassa sig efter de livsvilkor, som bjudas
dem. Men nöden är uppfinningarnas moder, så som även
nödvändigheten är det, och då det gäller den stora striden
om varå eller icke vara, är det ju lyckligt,-att Moder Naturen^
som så väl förstår att skydda sina barn, lärt våra fåglar
något som är större och mäktigare än det människan med
experimentell forskning på laboratorierna kan mäta och fastslå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
