Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
dem en hona med två ungar på Sonfjället, inom nationalparkens
fridlysta område.
Saken blev snart bekant i orten, och de båda skyttarna,
hemmansägarna Per Erik Näs och Anders Olofsson i Hedeviken, blevo på
anmälan av vetenskapsakademiens naturskyddskommitté instämda till
häradsrätten för att stå till ansvar för sin lagöverträdelse. De erkände,
att de under jaktens hetta kommit in på nationalparkens område och
där dödat björnarna men försvarade sitt handlingssätt med att den
skjutna björnhonan varit ett svårt skadedjur, som dödat en mängd får
och getter för de båda jägarna och deras grannar.
Häradsrätten frikände de båda åtalade, enär jakten måste anses ha
skett till försvar av egendom mot vilda djur. Rättens ordförande var
emellertid av skiljaktig mening, i det han ansåg, att det ålegat
svarandena, därest björnarna tillfogat dem skada, att i laga ordning söka
tillstånd till jakt å dem inom nationalparken. Han ville därför döma dem
att böta vardera 150 kr. och ersätta värdet av björnarnas kött med
100 kr., varjämte hudarna skulle förklaras förbrutna. Svea hovrätt, dit
målet fullföljdes, upphävde häradsrättens utslag och anslöt sig till
häradsrättsordförandens domslut, då hovrätten ansåg de åtalades försvar ej
vara av beskaffenhet att fria dem från ansvar.
Härmed var emellertid sakens rättsliga efterspel icke slut. Av professor
Einar Lönnberg ingavs nämligen å vetenskapsakademiens
naturskyddskommittés vägnar en anmälan till justitiekanslern mot åklagaren,
landsfiskal K. E. Byström i Hede, för det denne genom sin underlåtenhet att
som vittnen instämma kronojägarna i orten skulle hava orsakat den
mindre tillfredsställande utgång målet fått.
I naturskyddskommitténs tidigare anmälan hade påpekats, att vid
nationalparkernas instiftande en av avsikterna var att genom dem
bereda skydd åt björnen särskilt inom Sonfjällets och Stora Sjöfallets
nationalparker. Genom den nya jaktlagen av 1912 blev det också
förbjudet att idka jakt på björn på oavvittrad mark. Enligt
naturskydds-kommittén måste det därför betraktas såsom ett synnerligt svårt brott,
då de bägge hemmansägarna just inne på Sonfjällets nationalpark dödat
tre björnar. Den omständigheten att det var en hona med ungar,
sålunda ett avelsdjur i dess bästa ålder tillika med hennes avkomma,,
som dödades, innebär, att förlusten för nationalparken var desto större.
Utom yrkande på högsta bötesstraff, eller inalles 6,000 kr., yrkade
naturskyddskommittén utdömande av ersättning för björnhonan med
1,000 kr. och för var och en av ungarna med 500 kr.
I sitt yttrande rörande anmälan mot landsfiskal Byström förklarar
justitiekanslern, att det synes anmärkningsvärt, att åklagaren icke före
målets handläggning hört svarandena vidare än att han erfarit, att de
skulle inför rätta erkänna angivelsens riktighet. En fråga till dem, hur
vid den olovliga jakten tillgått, hade väl legat nära till hands, anser
J. K. En redogörelse härutinnan från deras sida torde också skäligen
ha bort kontrolleras genom att höra de av jägmästaren anvisade
personerna. En uppgift av Näs och Olofsson, att jakten börjat på deras
eget område, synes nämligen ej ha bort kritiklöst godtagas, så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
