Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
ett lövängsområde på den s. k. Vessers udde i sjön Rengen om nära 4
hektars ytinnehåll, dels för ett 11.9 2 hektar stort, med synnerligen kraftig
barrskog bevuxet område av den s. k. Västra Säbyskogen och dels för
en jättefura med 4.18 meters stamomkrets vid brösthöjd, sannolikt södra
Sveriges största tall. Fridlysningarna på Krusenberg åter, vilka begärts
av framlidne friherre Emanuel Cederström, gälla en med jätteekar
bevuxen betesmark, den s. k. Ekparken, samt en ovanligt stor och vacker
lönn i trädgården till Alsike gamla gästgivaregård.
I detta sammanhang må även nämnas, att föreningen dels på förslag
av lektor O. M. Floderus, Västerås, hos domänstyrelsen begärt skydd
för en på Högholmen utanför nyssnämnda stad växande egendomlig
vildapel med päronliknande frukter, dels ingått till K. B. i Gävleborgs län
med ansökan om fridlysning av en på egendomen Engesberg vid Gävle
växande uråldrig lind, beskriven och avbildad av konstnären Pelle
Swedlund i årsskriften 1921.
Föreningen har tidigare hos domänstyrelsen gjort framställning om att
den del av den historiskt bekanta Stensö udde vid Kalmar, som hittills
icke blivit planterad med barrskog, i stället måtte planteras med ek och
sålunda återställas till samma naturtyp, den bevisligen haft på Gustaf
Vasas tid. Med anledning härav har domänstyrelsen i skrivelse till
föreningen meddelat, att föreskrifter utfärdats därom att vid planteringar på
udden ek skall användas i den mån detta trädslag kan förväntas nå
god utveckling, samt att ekens tillväxt därstädes på allt sätt skall
främjas.
Skyddandet av inloppen till huvudstaden mot vanprydande bebyggelse
har med rätta betecknats såsom Stockholms viktigaste naturskyddsfråga.
Styrelsen har också låtit sig angeläget vara att hålla uppmärksamheten
riktad på hithörande företeelse. I början av sistlidna sommar ingav
styrelsen sålunda till K. B. i Stockholms län en skrivelse, vari påpekades,
att grosshandelsfirman Wahlund & Grönblad, som i maj 1916 erhöll
Kungl. Maj:ts tillstånd att på det s. k. Telegrafberget vid Skurusund
uppföra tre oljecisterner, icke ställt sig de med koncessionen förbundna
villkoren till efterrättelse. Dessa villkor innehöllo bl. a., att firman för
att i någon mån motverka den föga tilltalande anblick, de stora
cisternerna erbjuda från sjösidan, skulle låta anordna och vidmakthålla
planteringar kring desamma samt i övrigt hålla det mellan cisternerna och
sjön belägna området i prydligt skick, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av stadsträdgårdsmästaren i Stockholm M. Hammarberg uppgjort
förslag. Ehuru mer än fyra år förflutit sedan koncessionen beviljades,
hade ingenting gjorts för att få till stånd de föreskrivna planteringarna.
I stället hade vederbörande dels låtit uppsätta en vanprydande reklamskylt
vid stranden nedanför cisternerna, dels låtit måla sitt firmanamn på en
av cisternerna, en anordning som även den verkade i hög grad störande.
Slutligen framhölls, att det ur naturskyddets och hembygdsvårdens
synpunkt vore av största vikt, att en så naturskön och framträdande plats
vid inloppet till huvudstaden som Telegrafberget icke vandaliserades och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
