Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJULSPÅRET SOM BLEV EN SANDGROP
sjö under veckor, måste man vänta. Man är helt och hållet
hänvisad till den s. k. turen, d. v. s. slumpen, och som denna
enligt all möjlig filosofi såsom obefintlig icke är någon faktor
att räkna med, äro skogsaffärer därute rätt huvudlösa företag
eller ha åtminstone alla utsikter att misslyckas.
Att hugga ned skog är lätt, men att forsla ned den till
stranden är ett vida mera omfattande företag. Därtill behövas
hästar. Men att få hästar i land på Sandön är svårare än
att landsätta människor. Det kan ta tid och dessutom erbjuda
mycket stora svårigheter. Vidare består ju Sandöns mark av
sand, i vilken hästarna kunna sjunka ned till buken. Terrängen
är dessutom mycket kuperad och framkomligheten sålunda
begränsad. Det är krävande för en man att gå på de få vägar
eller rättare stigar som finnas. Hur mycket värre blir det
icke då för en häst med lass eller börda.
Men under kriget använde man ju tanks, traktorer, som
ogenerat togo höjder och gingo tvärs igenom terrängen helt
lätt och lekande. Varför inte använda traktorer av det
amerikanska slaget, avsedda för lantbruksändamål? Genom
kedjebandens stora anliggningsyta mot marken minskas hjultrycket
per ytenhet, och friktionen blir större, varigenom dragkraften
växer. Att använda traktorer vore det verkligt rationella sättet
på Sandön.
Denna lysande idé dryftades mellan spekulanterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
