Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
lårar med sulläder, nedgrävda i sanden, efter allt att döma
från Gottbergs tid.
Gottberg hade en dräng, som fått litet för mycket inblick
i hans underjordiska trafik, och beslöt ta livet av honom.
Drängen anade oråd, försvann och höll sig gömd på ön en
hel sommar, levde på bär och släpade fram en usel tillvaro.
Det hände att han om nätterna gick fram till Gottbergs gård
och åt ur svintunnorna. På senhösten föll snö, men drängen
vågade sig fram ändå. Gottberg följde en dag spåren, träffade
honom vid Höga Land och högg ihjäl honom. Gottberg hade
tagit årorna och seglen ur båtarne, så han kunde inte rymma.
Då nytt golv långt efter hans död skulle läggas in i
Gottbergs stugor, fann man flere människoskelett därunder i
sanden. Han måste ha varit en brottsling av stora
dimensioner. En gammal piga hos Gottberg hade måst avlägga
en fruktansvärd ed och upplevat så gräsliga saker att hon
blivit småfnoskig. Hon bara skakade på huvudet, när hon
tillfrågades om det som hänt. Hon lyckades fly från Sandön
i sällskap med en dräng, som icke heller ville vara med om
rysligheterna. De båda stulo en av Gottbergs båtar och rodde
söderut mot Fårön. Stölden upptäcktes och Gottberg satte
efter flyktingarne. Men det blev tjocka och de lyckades
undkomma, sedan de hört husbonden svärjande och förbannande
ro runt sökande efter rymmarne.
Men jag håller kanske på att förirra mig in i saker, som
inte direkt beröra begreppet naturskydd. Jag vill tala om
salarne omkring Sandön. Det finns inget ställe i Östersjön
där man på så nära håll och så utan besvär kan studera
sälarnes liv som här. Men man får ej komma sjungande
eller visslande eller rökande. Man får helt hövligt nalkas dem
krypande. Är vinden lämplig, kan man nalkas dem på några
meters avstånd och i skydd av strandhavren ligga med
skissbok i hand och studera och teckna dem. Man lär
känna deras familjeliv med gräl och lek, individernas egoism
och hänsynslöshet, deras glädje över tillvaron, deras
förmåga av sybaritisk njutning. Att se en säl ligga uppkrupen
på en sten och låta solen steka magen, medan han slumrar
till då och då, vaknar och gäspar med ett vrål, kliar sig i
nacken, sträcker sig vällustigt, viftar avböjande åt någon
kamrat, som tycks vilja komma upp på samma sten, väser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
