Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Långa, sommarljusa vägar har jag farit över slätten. Från
den mäktiga landsvägen utåt en krökande byväg, och nu
ligger en snårig lövskog därnere framför mig. Den döljer
och lovar. Blommande törnrosgrenar bågna i obändigt
linjespel över stengärdesgården mot åkrarna. Snart har jag
stenmuren bakom mig och tränger in i alsnåren, där aklejor
blomma i gläntorna. Marken är sumpig av bubblande
källdrag; strumpor och skor komma fort i ränseln, och fötterna
sjunka i våt, mjuk jord. Jag går fram genom älggräs och
fräken, tills snåret tar slut och kärrmarken öppnar sig,
översnöad av ängsull. Det är tuva vid tuva av kalkkärrens axag,
de vika för stegen, och fötterna slinta i vattenhålen emellan.
Inom axagens borstiga stråfång blommar Bartsia, fjällväxten,
mörkviolett. Orkidéernas färgstänk lysa i tuvornas grönska:
röda eller vita ängsnycklar lyfta liksom hyacinter sina täta
blomsterax, och finhyllt skär står kärrknipproten. Men det
lilla honungsblomstret går i grönt och villas bort bland gräs
och strån. Flugblomstrets underliga fluglika blommor tyckas
krypa i en rad uppför sin spira. I sankaste hörnet av kärret
är en öppen vattensamling, och på mossbädden vid vattnet
växa myggnycklar och sileshår, den röda rovörten.
I sankängens utkant, där kärrfibblor flätas med skogssäv
och skärblommig hampflox (Eupatorium cannabinum), vindlar
en bäck under växternas myller. Man går där bland
blommorna och önskar, att bäcken i alla tider skall få leka sig
fram liksom nu och gömmas i somrarnas örtflor. Måtte den
aldrig förändras till en vidöppen avloppsgrav, som tömmer
sumpmarkens liv. Den svenska naturen har inte råd att
mista denna fristad för det underbara örtsamhälle, som varit
de östgötska kalkkärren eget. I sådan forntida fullhet som
här lever det säkerligen numera på intet annat ställe, Kärna
mosse undantagen.
Glädjande nog ser det verkligen ut som om detta paradis
inte skulle behöva gå förlorat. Ägaren av Hageby Skattegård
har med det öppna natursinne, man ofta finner hos den
svenske bonden, fattat intresse för den naturmärkvärdighet,
han — förut sig själv ovetande — äger på sin mark. Han
har på vissa villkor lämnat sitt tillstånd till fridlysning av
områdets värdefullaste delar och lovat åtaga sig inhägnandet
av dessa. En naturintresserad östgöte har ställt till för-
6 — Sveriges Natur 1923
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
