- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1923 /
92

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

UTSIKT FRAN STORA FORVAR

O. HALLDIN, FOTO 1921

Dessförinnan
försökte sig kråkorna
allt som oftast på att
häcka i det lediga
Korphulet, men vi
lyckades fastän med
stort besvär att hålla
dem därifrån. Under
första årtiondet av
1900 — sannolikt
några år längre -—
häckade uteslutande
sillgrisslordär. 1914
säger B. Berg sig
ha sett ett ringa
fåtal tordmular där.

F. n. torde ej mer än omkring 20 par tordmular häcka där.
Redan 1855, då jag första gången besökte Stora Karlsö,
berättades, att en ung gotlänning (sjöman) i lina låtit sig
föras ned ifrån den här just över Korphulet mycket
överhängande bergväggen. Där »dinglade» han nu ungefär 9
meter utanför grottan, fick så småningom linan i
pendelrörelse och lyckades slutligen få fast fot på yttersta stenen
men kunde ej komma längre, ty linan kunde han ej släppa.
Ej fullt 50 år senare förnyade min äldste son Willy detta
djärva dåd — med samma resultat.

B. Berg gick 1914 upp i hisskorg för att på nära håll
titta på »ringvior»,1 som i regel fastän i ringa antal pläga
häcka i Korphulet. Hans skarpa ögon upptäckte i grottans
skumma inre en växt, som han antog möjligen skulle kunna
vara Phyllites Scolopendrium, Lilla Karlsös märkliga
ormbunke. Jag kallades ut.

Nu var det så, att man blott kunde skönja växtplatsen
någorlunda hjälpligt, sedan solen vid fullkomligt klar
nedgång till hälften sänkt sig i havet. Det blev kort tid att se
sig om, och full dager var där aldrig. Jag förklarade mig
ej kunna fastställa förekomsten av den rara växten, men
medgav, »att ingen annan växt var mig känd som där kunde te
sig sålunda».

1 Sillgrisslor, tecknade med en vit ring kring ögat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1923/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free