Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
kännedomen om densamma i nyssnämnda hänseende är mer
än torftig och de trenne senare årtiondena ej heller lämnat
några som helst sammanfattande bidrag.
Det är dels till Kinnevikens stränder och Kållandshalvöns
skärgård, dels till den med den sistnämnda geomorfologiskt
samhöriga Luröskärgården, belägen i gattet mellan Kållandsö
och Värmlandsnäs, mina undersökningar i Vänern
lokaliserats. Under sistförflutna sommar uppehöll jag mig
huvudsakligen på sistnämnda plats.
Tvenne smärre områdens fridlysning har därunder på av
undertecknad därom gjord ansökan tillstyrkts av
Vetenskapsakademien. De ligga, som nedan närmare anges, dock icke i
Vänerns skärgårdskomplex. De utgöras av tvenne fågelskär och
en ö, belägna den senare strax nordost om Dettern i
Dalbosjön, de förra i Kinnevikens inre.
Sistnämnda del av Vänern tillhör ett annat naturområde än
det förut omnämnda, kännetecknat av helt andra
morfologiska bildningar. Denna del kan sägas omfatta — om
Kållandshalvön undantages — hela kuststräckan mellan de båda
fridlysta platserna och representera ett nytt för sjöns
naturförhållanden karaktäristiskt särdrag. Här kommer vår
vittberömda glaciala tidräkning med i betraktande. Vi beträda
de stora landmärken, istiden för jämt 10,000 år sedan satte
i dessa trakter under ett 300-årigt uppehåll härstädes. De
ha skapat många underbart vackra, sandiga vikar och vrår
vid Vänerns sydkuster, de naturskönaste sjön äger.
Kinnevikens inre är den största och underbaraste av dem
alla. Här blir Vänernlandskapet i ett slag förändrat. Det blir
endast sand, bankar och havshorisont. Blott åt öster stiga
horisontlinjerna uppåt, tills de mötas på toppen av
Kinnekulle, som på sina trappstegsformade kalkstensklevar lyfter
lövängarnas grönska 250 meter över vikens spegel.
Denna sandstrand förtjänar med skäl ett hedersrum i svensk
natur. Den är med om att markera den finiglaciala
tids-och klimatgränsen i vårt lands geografiska utvecklingshistoria.
Den har sålunda på sätt och vis del i de naturminnen, som
betecknas av Rådaåsen och Hindens Udde ut till Femte Ö i
Dalbosjön1 (med Hjortens Udde mittemot på Dalslandssidan),
1 Se Sveriges Natur 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
