Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Först vill jag emellertid meddela en nyligen erhållen uppgift,
varav framgår, att ännu så sent som 1883 skulle en bäver
ha funnits kvar i Jämtland, men den föll åtminstone icke för
människohand. Uppgiften härrör från förre trafikinspektören
F. Lindskog, numera bosatt i Ödeshög, vilken i augusti
månad nämnda år jagade i Undersåkers socken på fjällen
mellan Edsåsen och sjön Ånn. Hr Lindskog meddelar, att
han sista jaktdagen, den 25 augusti, utgick från Skårsta
söderut, och efter en liten avvikning åt öster följande nakna
fjällryggen nådde han omsider fram till en i rät vinkel österut
från denna utgående fjällås, varå han påträffade »ett
bäverhuvud, som var överfullt med omkring 1 V2 tums glänsande
vita maskar; ögonen voro borta ävensom läpparna, vadan
tänderna framstodo tydligt, men en del hår kvarsatt å kraniet.»
Ensam och utan möjlighet att foga fyndet till sin packning
nödgades han kvarlämna detsamma, uppstaplade några stenar
till kännemärke samt utförde en kartskiss över området.
Hans avsikt att förmå en av sina under jakttiden lejda bärare
att före avresan hämta fyndet gick om intet, och resultatlös
blev också hans åtgärd följande år att genom några av traktens
ripskyttar, till vilka han sänt en kartskiss, få detsamma
tillvarataget. Meddelaren anser, att bäverhuvudet blivit ditfört
av örn. »Intet ben var krossat, ingen halskota kvarsatt och
intet ben av kroppen i övrigt fanns i närheten». Hr L.
bestyrker med vid tillfället förda anteckningar sin uppgift.
Detta torde vara den siste enslingen, åtminstone den siste,
för vars existens ett oomtvistligt belägg må anses vara lämnat. —
I Bjurälvdalen, där återinplanteringen var bestämd att ske,
dödades den sista bävern omkring 1850. Efter de
förberedande undersökningarna sommaren 1921 inleddes omedelbart
underhandlingar om inköp av bävrar från Norge. I slutet
av oktober samma år mottog jag till min stora överraskning
och glädje följande erbjudande från intendenten Alarik Behm.
Han lovade för ändamålet ifråga inköpa ett par i Nidelven i
södra Norge nyss infångade bävrar samt åtog sig att utan
kostnad härbärgera dem på Skansen över vintern och tills
utsättandet kunde ske; jag skulle under tiden söka hopbringa
de erforderliga medlen. Utan vidare formaliteter antogs
erbjudandet. Det var ett ovärderligt handtag för planens snabba
förverkligande. En igångsatt insamling mitt i den rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
