Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
utbreder sig emellertid ett lågt, skogfattigt och sandbemängt
land, som ingenstädes når över 10 m. ö. h. och som
avslutas först längst i norr, där Kullabergs silurformation
träder i dagen. På detta låga land har vid Svanebäck, 18 km.
norr om Hälsingborg, förutsättningar för flygsandsbildningar
varit för handen, och västliga vindar från Kattegatt hava här
förmått upptorna en stranddyn till den försvarliga höjden av
mellan 7 och 8 meter. Längden i norr och söder utgör
endast cirka 1,000 meter, och bredden är obetydlig. Såväl
i norr som söder får sanddynen sin avslutning genom
cirkelformigt rundade bågar åt öster. Den norra är planterad
med cirka 40-årig barrskog för att binda sanden, under det
att den sydöstra bågen ligger till synes helt omotiverat
utkastad i sädesfälten. Genom dynområdet löper en nyanlagd
landsväg och ett par nybyggnader i villastil hava även
uppförts.
Det lider intet tvivel, att den relation av strandklittens
uppkomst, som jag erhållit av den gamle ägaren till
Svanebäcks, fordom Svinabäcks gård, inom vars område klitten är
belägen, och inom vars släkt gården gått i arv från far till
son i nära 350 år, är delvis riktig. Enligt densamma skulle
klitten hava uppstått utefter det gärde, som fordom utgjorde
gränsen mellan gårdens ut- och inägor. Som bevis härför
har man meddelat, att man förr i strandklitten funnit rester
efter gammalt risgärde (i våra dagar användes i hela
Kullabygden endast stengärden). Risstängslets inverkan på
klitt-bildningen torde emellertid hava varit av rent sekundär art,
och den primära orsaken torde hava varit en helt annan.
Redan en flyktig blick på floran i södra delen av sanddynen
säger, att vi här stå inför den relikta vegetationen tillhörande
en igensandad strandskog.
Sanddynen, som är helt friliggande utan skönjbara
ansatser till klittbildning i dess grannskap, tillhör den grupp av
klitter, som Warming benämner »de grå klitterna» d. v. s.
döda sanddyner, som på grund av mer eller mindre täta
vegetationsskikt i allmänhet äro förhindrade att ytterligare
växa. Avståndet till strandkanten uppgår till mellan 100 och
150 meter, och stranden sluttar mycket långsamt. Rakt
väster om sanddynen löper en stenör av spridda större och
mindre stenar cirka 50 meter ut i Kattegatt. Stranden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
