Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
till sist blivit ödesdiger för strandskogens bestånd, dels
därigenom att de västligaste partierna direkt översandades, dels
därigenom att den bör hava kraftigt bidragit till skogens
försumpning. Den forna Svinnebäcken, varav gården
Svinabäck otvivelaktigt fått sitt namn, som rinner genom
klittom-rådet, torde därför hava uppstått på ett ganska sent stadium,
först efter försumpningens inträdande, vilket man förstår av
dess ytterst korta lopp, som helt faller inom dynområdet,
dess riktning m. m. Då den lilla bäcken likväl kunnat
giva namn åt bebyggelsen på platsen, och Svinabäcks, numera
Svanebäcks gård enligt gamla urkunder kunnat följas tillbaka
till 1584, så kan man härav säga så mycket, att skogens
försumpning och begynnande död inträffat för mer än 350 år sedan.
Översandade strandskogar äro mycket sällsynta i vårt land.
I Danmark »utgöra ekkratten vid Dueodden på Bornholm
likaväl som de västjutska ekkratten otvifvelaktigt rester efter
mera vidsträckta kratt och skogar, som ödelagts af flygsand.
Eljest finnas i Danmark inga exempel på skogödeläggelser af
denna orsak åtminstone i nyare tid, hvaremot utlandet som
bekant kunna uppvisa många sådana» (Warming).
En stor del av de fordom så stolta jylländska ekskogarna,
där medeltidens konungar och adelsmän jagade de vilda
djuren, hava på grund av översandning till den grad
degenererats, att de nu endast utgöra obetydliga rester av vad de
fordom varit. En del av dessa gamla ekskogar äro i våra
dagar icke högre än att de nätt och jämnt nå till knäna på en
fullvuxen karl. Likväl anser man, att de i detta skick skola kunna
fortleva ännu i hundratals år och likväl blomma och sätta frukt.
Vi finna sålunda, att vi på stranddynen vid Svanebäck
stå inför de sista resterna av en mycket gammal strandskog,
och den relikta vegetationen säger, att den varit av
huvudsakligen ekskogssamhällets typ. — När vi med denna vunna
kunskap betrakta de oansenliga spillrorna av den gamla
ekskogen, som frestar tillvaron i en seg men hopplös kamp uppe i
sanddynen, så känna vi naturvännens uppriktiga medömkan,
och om vi bara kunnat, hade vi så gärna velat räcka de
låga, knotiga ekarna med sina sippor och konvaljer en
hjälpande hand. — Jag hade tänkt att rekommendera en del av
klitten till fridlysning som naturminne, men därmed förlänga
vi ju endast slutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
