Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
naturfredning i nationalparkens form. Nyligen har dock
äntligen denna grundsten för ett framgångsrikt naturskyddsarbete
lagts i Finland. En kort redogörelse för lagen i fråga och dess
tillkomst torde ha sitt intresse för årsskriftens läsare, och i
samband härmed kan en liten återblick på naturskyddstankens
historia i Finland varå på sin plats. För utförligare uppgifter
i både det ena och andra avseendet hänvisas till Rolf
Palmgrens Naturskydd och kultur II, Helsingfors 1922, ur vilket
arbete den följande framställningen väsentligen är hämtad.
Kompletterande uppgifter om den allra sista tidens utveckling
har intendenten Rolf Palmgren välvilligt lämnat i brev.
Redan året efter Nordenskiölds upprop togs hans förslag
under omprövning inom Finska forstföreningen. Frågan
refererades av dåvarande direktorn för Evois’ forstinstitut
A. G. Blomquist, som på det varmaste understödde förslaget
om inrättande av »riksparker». Han ansåg, att tvänne
skyddsområden skulle motsvara ändamålet, det ena i södra Finland,
det andra i landets nordliga delar, exempelvis trakten av
Avasaksa. Som ett betecknande drag måste nämnas, att
Blomquist samtidigt föreslog inrättandet av en annan park
med fullkomligt motsatt uppgift, där medels konst
uppdragna trädslag och buskar av olika slag skulle giva en bild
av all den växlande yppiga grönska, klimatet tillåter
utveckla sig.
Först ett decennium senare upptogs frågan ånyo inför
Geografiska föreningen år 1891 av den bekante växtgeografen dr
Ragnar Hult, som med lågande hänförelse gjorde sig till
dess klartänkta och framsynta målsman. I ett föredrag
utvecklade han ingående naturparkernas stora såväl
vetenskapliga som praktiska betydelse. Bland annat framhöll han, att
en fridlyst nationalpark bleve en viktigare forstlig
försöksstation än den bäst försedda modellpark för utländska trädslag.
Hult framhöll vidare vikten av att skyddsområdena gjordes
nog stora och representativa, samt framhöll det önskvärda i
att de underkastades periodisk beskrivning i alla avseenden,
upprepad t. ex. vart femte år.
Ragnar Hults föredrag höll frågan aktuell inom
vetenskapliga kretsar. Härom vittnar bland annat en
tidningsartikel av J. E. Rosberg i Uleåborg 1897, i vilken denne gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
