Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201.
att där bevara naturen oförfalskad. Därigenom kunde på samma gång
lösas frågorna om skollovskolonier, folkbad m. m.
Utom bildande av reservat och parker erfordras också en del
allmänna skyddsåtgärder. Det borde vidtagas åtgärder, så att icke
sjöarna i Stockholms närhet förgiftas och förstöras genom att göras till
avstjälpningsplatser för sopor och byggnadsavfall. Dessa kunna i stället
användas till igenfyllande av vanprydande grustag. Tal. visade med
bilder, huru grustagen på flera ställen vanställt landskapet samt huru
ett grustag borde anordnas för att åstadkomma minsta möjliga skada.
För en stad av Stockholms storlek är det nödvändigt att en plan
uppgöres för grustäkten för ett århundrade framåt.
Tal. hade tänkt sig upprättande av fullständiga kartor över
undersökningarnas resultat och i samband därmed upprättandet av ett
natur-minnesarkiv, som kontinuerligt borde kompletteras och vilket skulle ha
till närmaste mål att vara ett uppslagsinstrument för alla utvidgningar
och omändringar i bebyggelse, industri och kommunikationer, i den mån
naturvärden kunna bevaras.
Storstaden får ej bli en förintande massa utan mjukt smyga sig
efter de topografiska förhållandena under bevarande av de
naturminnen, som böra bevaras, och med iakttagande av att stadens invånare
få lätt tillgång till den ofördärvade natur, till vilken de ha sin
oförgripliga rätt.
Turken vid Lilla Karlsö
Fristående klippstoder av ofta säregen form kallas på Gotland för
»raukar». Vi ha gott om dylika, mest på norra Gotland. Ofta
uppträda de i större eller mindre grupper, dock även enstaka.1
De äro återstoder efter klippartier, som tidigare havet, senare
at-mosferilierna format ut i ofta konstbesynnerliga gestalter. De talrikaste
raukfamiljerna ha samlats vid Lickershamn — en mil från Tingstäde
järnvägsstation — där även vår största rauk, Jungfrun, står vakt vid
stranden.
Ingenstädes »göra de sig så briljant» som vid Sliden i Rute, där
de i stort antal stå inbäddade i gles tallskog, som tyckes sakna
förmåga att skjuta över raukarne.
Naturligtvis äro de talrika på Karlsöarne, och folkets mun har här
som annorstädes ofta givit dem namn. Då man hade passerat Lilla
Karlsös nordvästra hörn, såg man Turken stå på post barhuvad,
klädd i fotsid burnus. Det var en reslig gestalt, välbekant för
undertecknad sedan nära sju decennier tillbaka.
Tyvärr kan höjden nu ej så noga angivas, men troligt är, att han
mätte fulla fem meter, och måttet om livet var därefter. I vatten stod
han ständigt. Hans fotvatten torde växlat från en till fyra fots djup.
Kom tyvärr aldrig att undersöka hans underrede, men måste antaga,
att detta varit av sämre stoff än gestalten i övrigt, som såg kraftig ut.
1 Jfr Henr. Munthe Sveriges raukar, Stockholm 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
