- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1923 /
211

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

kunna uppskattas till 3—
400 år — som enligt
traditionen skola vara vilda, ett
förhållande som även
bestyrkes av växtplatsens
beskaffenhet. Tre av dessa
stå med ett tiotal meters
mellanrum i nästan rak
linje N—S på sluttningen
av en blockrik och oländig,
huvudsakligen med granar
bevuxen skogsbacke strax
öster om gården och på
endast några meters avstånd
från trädgårdsstaketet.

Stamomkretsen vid
brösthöjd hos dessa ekar är
resp. 4.74, 4.38 och 4.30
meter. På norra sluttningen
av samma bergbacke, några
tiotal meter längre norrut,
växa på en med gärdesgård
inhägnad betesmark två
andra ekar, (fig. 1 och 2)
av vilka den ena i
stamomkrets vid brösthöjd håller
4.51 och den andra icke
mindre än 4.95 m. Den
sjätte eken slutligen växer
i ett skogsbryn omkring
400 meter NO om gården
och har vid brösthöjd en stamomkrets av något över 3 meter.

Samtliga sex ekar äro mer eller mindre rötskadade och stormbrutna
men utveckla dock fortfarande — med undantag av den sistnämnda,
som är mest ihålig och har den obetydligaste kronan, — ett jämförelsevis
rikt och friskt grensystem. Mest imponerande verkar den i femte rummet
nämnda eken med sin väldiga rotsockel och sin höga och vidtfamnande
krona, som emellertid på senare tider tagit skada genom de
kringstående höga granarna.

Såväl på sluttningarna av backen, där de fem ekarna växa som i
skogsbrynet omkring det ensamma trädet märkas tydliga spår av
lövängsvegetation. Dock har markvegetationen över allt rönt stark
påverkan av kreatursbetning.

Utom de sex åldriga ekarna finnas på egendomen ett hundratal yngre,
kraftiga träd av samma slag, av vilka en del givit upphov åt nya
plantor. Dessa ekar hava, enligt uppgift av gårdens ägare herr E.
Eriksson, uppdragits av ollon, som under ett rikt ollonår på 1860-talet
(närmare bestämt den torra och varma sommaren 1868) av herr E:s

FIG. 1. TILL FRIDLYSNING FORE- FÖRF. FOTO

SLAGEN EK Å FNYSINGE, ALTUNA »• 15/i0 19 2 2

SIN

STAMOMKRETS VID BRÖSTHÖJD 4.51 M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1923/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free