Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Nationalekonomi och hembygdsvård
Ur professor Fuchs’ föredrag vid Samfundets för Hembygdsvård
årsmöte
Såsom omtalas på annat ställe i denna årsskrift, höll professor C.
J. Fuchs från Tübingen vid Samfundets för Hembygdsvård årsmöte den
6 april ett högintressant och livligt senterat föredrag om Nationalekonomi
och hembygdsvård. Vi återgiva här själva grundlinjerna till föredraget:
Ger vår tid med dess svåra ekonomiska nöd rum för hembygsvård?
Består icke en oöverstiglig klyfta mellan denna rörelse och
folkhushållningen? — Ja, mellan hembygdsvård och privatkapitalism, d. v. s.
obegränsade möjligheter till största möjliga vinst. Folkhushållning
däremot är endast ett medel till att möjliggöra en människovärdig
tillvaro, ett kulturliv för alla medlemmar av ett folk, förutsättningen för
strävan efter mänsklighetens högre mål. Därav har följt en
inskränkning av privathushållningen, kapitalismen, av sociala grunder redan
före världskriget — sedan i ännu högre grad.
Mellan folkhushållning och hembygdsvård däremot finns inga
principiella motsatser. Båda ha samma mål: En nationell kultur.
Folkhushållningen skapar medlet härtill, hembygdsvården utgör
grundvalen, bevarandet och vården av det nationella arvet. Den som vill
målet, måste även vilja medlet och grundvalen.
Därför är vare sig folkhushållningen eller industrien självändamål,
utan måste, liksom redan länge tillgodogörandet av arbetskraft har haft
sin inskränkning i arbetareskydd, även tillgodogörandet av
naturkrafterna och naturskönheten få sin begränsning genom natur- och
kulturskydd — oavsett att skönheten också är ett nationellt kapital, emedan
den som är omgiven av sköna ting är mera produktiv (Ruskin). Detta
gäller för handeln, för jordbrukets industrialisering och aktivering. Även
med bostads- och bosättningsfrågan stämma hembygdsvård och
folkhushållning överens. Båda fordra decentralisation och mindre
bostadshus på egen mark, i stället för de internationella hyreskasärnerna. Ej
heller kan Europas återuppbyggande befordras genom rena
privatekonomiska partisträvanden, utan endast genom initiativtagare, som känna
något högre än det nakna penningförvärvet, nämligen stolthet över och
kärlek till hembygden, och genom arbetare, som ha starka rötter i
hemmets mark, i sitt folk och sin historia och vilkas ögon äro öppnade
för deras bygders skönhet.
Men å andra sidan måste man först leva för att skydda hembygden.
Därför kan hembygdsvården ej vara en principiell motsats till den
folkhushållning, som är nödvändig. Jordens skatter måste därför utnyttjas
på bekostnad av naturskönheten, om detta är nationalekonomiskt
nödvändigt för befolkningens uppehälle. Då följer ur synpunkten
av hembygdsvård den fordran, att det verkligen blir en folkekonomisk
och ej en privatekonomisk expropriering, och att därigenom ej
skönheten blir mer störd än som är absolut nödvändigt, att i stället för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
