- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1923 /
217

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

lider av andra ganska betänkliga brister. Då det dessutom kan dragas
i tvivelsmål om avskiljandet från den övriga delen av Borga hage av
ett så litet och så illa begränsat område verkligen kan motsvara
ändamålet med det hela — skyddandet av en bland Sveriges märkligaste
ekskogsförekomster och bevarandet av ramen kring vår ståtligaste
slottsruin — torde Svenska Naturskyddsföreningen såsom den ursprungliga
förslagsställaren komma att ännu en gång söka göra sin röst hörd i
denna så utomordentligt viktiga nationalparksfråga. j ^__^

Fridlysning av sångsvan inom häckningsområdet?

På förslag av sin naturskyddskommitté har vetenskapsakademien
nyligen ingått till regeringen med framställning om att sångsvanen
måtte tills vidare året om fridlysas över allt inom Västerbottens och
Norrbottens län.

Naturskyddskommittén framhåller, att det är ett naturskyddsintresse
av största vikt att söka i det längsta bevara sångsvanen åt vär fauna.
Sångsvanen, heter det vidare, som är en av våra ståtligaste fågelarter,
har nämligen på senaste tid fått sitt häckningsområde allt mer och mer
inskränkt. I mitten av förra århundradet häckade den flerstädes i södra
Lappland och till och med i norra Jämtland. I nuvarande stund torde
emellertid inga sångsvanar häcka söder om den 67:de breddgraden.
Enligt till kommittén ingångna meddelanden torde den sydligaste
förekomsten av sångsvan vara i Gällivare socken, där enligt utsago av
jägmästaren Wibeck ett par häckar i Sjaunja myrkomplexen och ett
annat par enligt meddelande från jägmästaren Hedekström häckar närmare
Kalix älv.

*



Förslaget är givetvis av intresse ur naturskyddssynpunkt. Dock kan
det starkt ifrågasättas, om det avsedda ändamålet verkligen skulle
kunna vinnas genom en generell fridlysning av sångsvan inom de båda
nordligaste länen.

En fridlysning av några kända häckplatser eller bildandet av ett större
fågelskyddsområde, omfattande någon av de myrtrakter i Norrbotten,
där sångsvanen ännu förekommer häckande, vore väl i så fall mera att
rekommendera. Men icke heller dessa åtgärder kunna bliva tillräckligt
effektiva, så länge svanjakt får bedrivas under höststräcket, då svanarna
under veckotal uppehålla sig dels i insjöar, så länge dessa äro öppna^
dels utmed våra sydligare kuster, där de jagas och dödas, utan att
man gör sig mödan att skilja mellan de båda arterna.

Det är av vissa skäl ganska antagligt, att de skaror av sångsvanar,
som om hösten uppehålla sig i sjön Tåkern, till en del rekryteras av
de i Lappland häckande medlemmarna av arten. Nu vet man, att
svanjakten i Tåkern bedrives i en utsträckning, som vid flera tillfällen väckt
harmfyllda protester från såväl, jaktvårds- som naturskyddshåll. Och
vad tjänar det då till att fridlysa sångsvanarna på deras jämförelsevis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1923/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free