Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
och älskad anordnat på fredagseftermiddagen. Ute vid Frescati
samlades vid 6-tiden ett 60-tal personer och togos om hand av
Djurgårdens intendent, hovjägmästare C. Ad. Uhrström, som åtagit sig dagens
ciceronskap med välvilligt biträde av bland andra professor R.
Sernander, föreningens ordförande, samt professor G. Schotte.
Den angenäma promenaden, som företogs i det härligaste
försommarväder, ledde från stora landsvägen in i skogstrakter, som för flertalet
deltagare — även gamla, infödda stockholmare — torde ha erbjudit
nyupptäckandets hela charm. Från en av rik och förvånande oberörd
vegetation uppfylld dalgång steg man så småningom upp på Stora
Lappkärrsberget, där man på 50 meters höjd över Värtan såg de
imposanta lämningarna av en bronsåldersgrav i form av en ringformig
vall av stenar, vilken, enligt sägnen, även någon gång skulle ha fått
tjäna försvarsändamål. Här bildade praktfulla exemplar av krypgran
en för våra trakter skäligen sällsynt grönskande matta omkring det
gamla fornminnet.
Sedan man från ett tvärbrant utsprång av berget beundrat den
enastående vackra utsikten inåt Edsviken och utåt Värtan med omgivande
land och öar och av professor Sernander fått en rask inblick i
Stockholmstraktens tillkomsthistoria, fortsattes vandringen genom skogen ned
till den idylliska Värtastranden och därefter vidare fram emot
Laduviken. På vägen genom Fårhagen demonstrerade professor Schotte
den för Stockholmstrakten typiska arten av ekar, i allmänhet utmärkande
sig för sina ovanligt rakvuxna stammar, och man fick lära sig, att
eken, om man håller sig till våra egna ollon, egentligen är ett ganska
snabbvuxet träd, som det väl lönar sig att plantera med utsikt att
själv få glädje av det. Ett väldigt, rakvuxet exemplar med en meters
diameter vid brösthöjd var sålunda exempelvis endast omkring 80 år
gammalt, och professorn berättade om ekar, som planterats för tretton
år sedan och redan nått den ansenliga höjden av omkring sex meter.
Vid Laduviken, som intet annat är än en lämning av en havsvik,
som ännu under medeltiden gått fram där, demonstrerades den
intressanta floran och över huvud taget vilken pärla, värd att bevaras detta
vatten utgör, men man fick också veta, att ett anslag mot dess skönhet
i form av en – tvättinrättning förberedes. På hovjägmästare
Öhrströms förslag uttalade exkursionsdeltagarna sitt livliga ogillande av
en sådan plan, liksom av tanken på en skidbacke med restaurang på
det nyss besökta Lappkärrsbergets vackraste punkt. Vid Carl xi:s
fiskarstuga gjordes slutligen halt och professor Sernander uttalade till
hr Uhrström de närvarandes tack för såväl ciceronskapet som för hans
intresse för Djurgårdens skönhet och okränkta bevarande i allmänhet,
ett tack som utmynnade i ett fyrfaldigt hurra.
Den av den allra bästa stämning präglade lilla utflykten avslutades
för flertalet deltagares räkning med gemensam supé på
Stallmästargården, åtföljd av ännu en stunds angenäm samvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
