Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
en alvar-naturens betingelse lika ursprunglig som marken,
solen och vinden.
En annan kulturpåverkan, som däremot skulle kunna tänkas
äventyra alvar-naturens framtida existens, är
skogsplanteringen. Man har på senare år sått eller planterat tall på
några ställen av alvaret på mark, som härtill synts vara
särskilt lämplig, nämligen på strandvallarna och
moränjordområdena; på annan mark torde nog en plantering anses lönlös
även av den mest entusiastiske skogsplanterare. Även om
dessa försök skulle tyckas efterföljansvärda, kan en fortsatt
skogsplantering på alvaret alltså endast gälla de jämförelsevis
obetydliga, utströdda fläckarna med mark av nyssnämnd art.
Givet är dock, att en skogsdunge här och var på alvaret, i
betydlig grad skulle inkräkta på alvar-naturens fundamentala
karaktäristika, och att sålunda alvaret ur denna synpunkt
borde bli föremål för naturskyddsintresset.
Emellertid kan nog starkt ifrågasättas, om de hittills gjorda
skogsplanteringsförsöken mana till efterföljd. De äldsta
planteringarna, t. ex. den ungefär 25-åriga vid Penåsa i Kastlösa
socken måste helt enkelt anses totalt misslyckad. Möjligt är,
att orsaken till någon del i dessa fall är att söka däri, att
olämpligt frö har använts, men säkert är, att de värsta
skadegörelserna på planteringen åstadkommits av då och då
inträffande svår sommartorka, snöstormar och insektshärjningar.
Det torde dessutom kunna tas för givet, att en tallskog a\r
något så när god beskaffenhet aldrig skall kunna frambringas
på alvaret därför, att varken marken eller klimatet är lämpligt
för tallen. Marken är för näringsrik, och klimatet är, frånsett
.nederbördsfattigdomen, för blitt, höstarna och därmed
vegetationsperioden för lång, viloperioden för kort. Författaren är
därför optimistisk nog hålla före, att det snart skall bli tydligt
för markägarna, huru föga ett skogsplanterande på alvaret
lönar sig, huru mycket mera de utmärkta, ursprungliga
betesmarkerna, giva, rent ekonomiskt sett, än en vanskapt,
anskrämlig skogsplantering. Enligt författarens förmenande kunna
alltså naturskyddsvännerna tryggt hoppas, att även kommande
generationer av naturvänner och botanister skola kunna
vallfärda till Stora Alvaret och få njuta av dess säregna skönhet
och dess märkliga växtliv. a
Öland i januari 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
