Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Drottningholmsparkens gamla jätteekar, som han återgav i
två mästerligt gjorda kolteckningar. Det är en- reproduktion
av den ena av dessa som pryder denna årsskrift såsom den
första bland försättsplanscherna.
Enligt vad en konstnärsvän till Karl Nordström berättat,
voro teckningarna egentligen förstudier till en tavla, som
mästaren ämnade måla men till sin besvikelse icke hann
påbörja, innan han fjättrades vid sjukbädden. Nu blevo de i
stället, såsom en författare i Svenska Dagbladet uttrycker sig,
»en egendomligt fascinerande vignett till hans konstnärsgärning».
— »Det är», fortsätter samme författare, »hans sista verk,
en död Drottningholmsek, en jättestam, som reser sig mäktig
och splittrad som en katedralruin. Man dröjer inför den med
en undran om icke konstnären vid dödens tröskel stått inför
detta motiv och tolkat det som en omskrivning av sitt eget
öde och sin egen sinnesstämning under de sista åren, liksom
han under hela sin skapartid ständigt lade ned sin själ, sitt
trots och sitt vemod på nordiskt vis i landskapsmåleriet»,
Då Svenska Naturskyddsföreningen stiftades och man sàg
sig om efter en representant i styrelsen för målarkonsten,
föll valet utan tvekan på Karl Nordström. I fjorton år hade
föreningens styrelse sedan äran att äga honom inom sin krets
och kunde alltid räkna på hans kraftiga stöd och medverkan
i arbetet.
Karl Nordström kunde vara kall eller varm men aldrig
ljum, och naturskyddet var för honom en hjärtesak. Hur blev
han icke eld och lågor och vilken ärlig indignation lade han
icke i dagen, då han, såsom ofta hände, kom in på kapitlet
om Stockholmsnaturen och det oförlåtliga sätt, varpå de
makthavande under senare tider misshushållat med dess
skönhetsvärden.
För undertecknad beredde samarbetet med Karl Nordström
idel högtidsstunder. Med saknad och tacksamhet skall jag
särskilt minnas de mångfaldiga tillfällen, då jag hade förmånen
att inhämta den vördade vännens ovärderliga råd
beträffande denna årsskrifts illustrering, en angelägenhet som, helt
naturligt, låg honom varmt om hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
