Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
moraliskt uppfostrande betydelsen av att denna ursprungliga
drift och kärlek till jorden får sin näring och sitt utlopp.
Man brukar säga, att en man, som tycker om sötsaker, är en
snäll människa. Huru mycket säkrare slagruta till en sinnets
godhet är då icke kärleken till blommor och till allt, som
växer och vandias i solen! I koloniträdgårdsrörelsen ha vi
helt enkelt den tryggaste skyddsympningen mot bolsjevisrn
och andra andliga farsoter. Ty den, som är självägande
herre på egen täppa, erbjuder ingen gynnsam jordmån för
sådd av draktänder. Det spirar varken ett eller två hjärtblad
ur slikt vårarbete. Och det finns ingen, som så strängt
håller på äganderätt och rågångar som trädgårclskolonisten.
Men om också detta är självklara saker för var och en,
som är mäktig av sympatetisk expansion, så finns det dock
en annan synpunkt på rörelsen, en annan rätt att tillvarataga
än kolonistens. Jag menar den flanerande och
icke-koloni-ägande allmänhetens rätt till en oförstörd natur. Saken är
ömtålig, men det kan nu inte hjälpas, när sanningen är i fara.
Och sanningen är, att koloniträdgårdsrörelsen efter dess
hittills följda utvecklingslinjer är på god väg att skräpa ned
och förfula hela stockholmstrakten. Och förmodligen är det
lika sorgligt ställt kring våra småstäder landet runt.
Hur glad man än må vara över att ouppodlad ängsmark
och steniga skogsbackar, som legat för fäfot, sålunda brukas
och bära hundradefalt, hur hjärtligt man än deltager i
kolonistfamiljens glam och glädje efter dagens id på dess ägande
glasveranda — skönhetssinnet hos åskådaren gråter ofta nog,
när han ser denna över fältet utbredda sillsallat av stugor
och lusthus i tusen och en stilar, i tusen och en färger.
Och lekmannen må undra, om icke även privat- och
nationalekonomien få sitta emellan, när han skådar den visserligen
frodiga, men obeskrivligt rufsiga och osystematiska
växtligheten på koloniområdena — intet glömt men intet särskilt
utpekat.
För att inte hela min lekmannafundering måtte hänga i
luften, roade jag mig en gång på hösten att — till framtida
bruk – anteckna samtliga trädgårdsprodukter, som odlades
på en enda jordlott. Min anteckningsbok säger, att jag i en
koloniträdgård bortom Roslagstull på en plätt, som jag med
ögonmått uppskattade till en kvadrat med cirka 8 meters sida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
