Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
husen, förbi den gamla kyrkan, vars ärggröna koppartak
blänker i solen, in under kyrkogårdens lummiga trädkronor,
som breda sin skugga över mossbelupna gravhällar, och så
åter ut i ljuset, än högt upp, än lågt ned. Vivi, vivi! Det
är sommar! Det är sommar!
Fiskmåsarna likna brisen från havet. De komma och fara
som den med sälta på vingen. Överallt äro de, vittnande
om havets närhet. Går du in i den lilla stadens hjärta, över
gatstenar, som se rentvagna ut och mellan vilka gräset frodas,
in i små smala gränder, där trädgårdarna nästan famna
varandra tvärs över gatan, nog seglar det som oftast en vit
mås högt uppe över ditt huvud och en frisk luftström bär
dig hälsning från havet.
Det är en liten tyst och fridfull värld härinne med något
av söndagsro över sig. Bullret från kajen, där båtar lasta
och lossa, kättingar rassla och propellrar piska vattnet till
skum, når ej störande hit in. Någon gång höres endast
ångvisslan från de vita kustångarna eller kanske det dunkande
ljudet av motorerna från badgästbåtar och fiskekostrar. Här
är en grön och ljuvlig vrå, där varje sommarmånad kommer
med sina särskilda blommor till de välvårdade täpporna.
I lä av solvärmda stuggavlar ser jag framför mig en
rosenart, en buske översållad av enkla, klart saffransgula blommor,
som formligen lysa i den blå luften. Också ett annat
rosenslag börjar stå i sitt flor, och denna buske dignar under en
börda av knoppar och enstaka utslagna blommor, dubbla,
matt skärvita och med den finaste doft.
Men den stigande solen manar till uppbrott och beseende
av ön. Skarpt avtecknar sig Carlstens fäste mot den klara
bakgrunden. Lugn, harmonisk, gråbrun i färgtonen som
berghällarna, vilka omge den, på en gång dominerar den
över och sammansmälter på ett underbart sätt med
Marstrandsön. Mjukt gröna slutta fästningens gräsvallar ned mot
slingrande gångstigar, som grena ut sig åt olika håll.
Låt oss följa en av dem, någon som genom den klippiga
terrängen för oss fram till havet.
Grönskan har ännu kvar sin första friskhet. Ännu finnes
inte ett förtorkat, skrumpet blad, ännu har inte gräset blivit
nedtrampat, där det fläckvis spirat upp mitt i stigen. Allt
är så ungt, så friskt, som det endast kan vara i försomma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
