Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Fisket får ej göra intrång på nationalparkerna
Ur vetenskapsakademiens yttrande över betänkandet rörande
kronans fiskevatten
Vetenskapsakademien har till regeringen överlämnat ett av
ledamöterna i dess zoologiska klass, professorerna Chr. Aurivillius och
E. Lönnberg, avfattat utlåtande över sakkunnigeförslaget rörande
tillgodogörande av kronans fiskevatten.
Yttrandet berör endast de delar av förslaget, som handla om
naturskyddet och särskilt nationalparkernas bevarande och förvaltande. Vad
.som därvid mest ådrager sig uppmärksamhet är, framhålles det, den
ändring av gränserna för nationalparkerna, som de sakkunniga föreslagit.
1 de fall då vatten ligga utmed nationalparkernas gränser och delvis
falla inom desamma, yrka ~de sakkunniga, att dessa gränsvatten
undantagas från nationalparkerna, så att gränserna till nationalparkerna
skola »utgöras av strandlinjen mot nämnda vatten». De sakkunniga
söka att motivera en sådan förändring med, att nationalparkernas
ändamål i dylika fall icke skulle kunna fullföljas i de delar av ifrågavarande
vatten, som fölle inom parken. Det vore också omöjligt att övervaka,
att icke fiske olovligen utövades även innanför nationalparksgränsen av
den, som eventuellt fått tillstånd att fiska i sjöns utanför liggande delar.
Att sistnämnda farhågor äga sin giltighet, erkänner akademien villigt,
alldenstund statsmakterna, trots upprepade erinringar, ännu icke
vidtagit några åtgärder till förbättrande av nationalparkernas bevakning.
Men den därav dragna konklusionen, att nationalparkerna därför skulle
stympas, kan akademien icke anse äga giltighet, ty skulle man draga
konsekvensen därav, skulle kanske nästa steg bli, att även jakträtten
inom nationalparkerna skulle prisgivas, emedan den icke tillfredsställande
kunde skyddas för intrång.
Ett mera tillfälligt fiske av olovlig art i ett av nationalparkens
gränsvatten är icke av så farlig art, men skulle fiskerätten få utsträckas
-ända till nationalparkens strandlinje, skulle utan tvivel därav följa
åtskilliga betydande olägenheter. Man finge sålunda befara många och
onödiga landstigningar. Fåglarna, som levde i och vid vattnet, skulle
störas, det skulle bli bekvämt att utefter nationalparkens strand söka
ägg av vattenfåglar o. s. v., och om bevakningen redan nu är svår,
skulle den i högsta grad ytterligare försvåras, om den föreslagna
reduktionen företoges. Akademien avstyrker sålunda för sin del de
sakkunnigas förslag med avseende på den ifrågasatta förändringen av
nationalparkerna.
Ekarna på Vämö
I intet annat av våra landskap torde finnas eller kanske rättare ha funnits så
många jättelika, mångsekelgamla ekar som i Blekinge. Redan i den första
beskrivningen av landskapet, Wulfstans reseskildring från forntiden, kallas
Blekingekusten Blecinge eg, vilket ju antyder en ovanlig rikedom av detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
