Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
stammen, som framdeles torde komma att äga rum, finner utskottet
den av motionären föreslagna tiden för fridlysningens varaktighet, 5 år,
väl lång samt håller före, att en tid av exempelvis två år bör i detta
avseende vara mera lämpligt avpassad». Efter denna motivering
hemställer utskottet, att riksdagen i skrivelse måtte anhålla, att Kungl. Maj:t
ville taga i övervägande lämpligheten av att genom fridlysning eller
annorledes bereda nödigt skydd för örn.
Kamrarna hava också fattat sitt beslut i överensstämmelse härmed,
och, då detta skrives, har riksdagsskrivelse i ämnet redan utfärdats.
Angelikadalen
(Se försättsplanschen n:r 5)
Från flera håll har framhållits, att den utomordentligt vackra
Angelikadalen, belägen å Ovikens ecklesiastik-boställes område i närheten av
Västra Arådalens turiststation i Jämtland och sedan många år besökt
och beundrad av turister, som färdats i dessa trakter, borde fridlysas.
— Till detta yrkande, som härmed framföres till vederbörande, torde
en kort notis om Angelikadalens »upptäckt» och bekantgörande
lämpligen böra fogas. — Under sommaren 1895 tillbragte undertecknad en
vecka i Västra Arådalen i sällskap med den alltför tidigt bortgångne
artisten Johan Tirén. På återvägen från en fisketur i Årån följde
undertecknad en bäck upp mot Hundshögen, vilken ledde till den
märkliga dalen, vid vilken varken lappar eller fäbodpigor fäst något
avseende. För att bereda Tirén en överraskning omtalades ej upptäckten,
utan övertalades han i stället att göra undertecknad sällskap på en fisketur.
Från Årån följdes en »genväg» hem efter den ovan nämnda bäcken.
Efter åtskilliga skämtsamma anmärkningar av Tirén om »dina genvägar»,
under det vi klättrade över vindfällen och moras, befunno vi oss
plötsligt i ett veritabelt fjällparadis endast en kilometer från turiststationen
med dess kala närmaste omgivning. Framför oss bildade bäcken
skummande kaskader utför de mörka skifferhällarna mellan mossbelupna
vindfällen och frodiga jättegranar, bakom vilkas grenverk det
glittrande skummet framlyste. Tirén stod länge stum av förvåning, lutad
mot en jättegran, vars rötter sköljdes av bäcken, medan manshöga
exemplar av Angelica arcangelica omgåvo oss. En stark doft av hägg
och rönn ledde oss till en lustgård bakom granarna norr om bäcken,
där den frodiga vegetationen erinrade om tropiska trakter. Vi kommo
överens om att giva dalen namnet Angelikadalen, vilket vunnit burskap
och även upptagits på kartan.
Vid tiden för vår vistelse i Västra Arådalen tjänstgjorde som vallhjon
därstädes den numera avlidne samemannen Fjellström — den, så vitt
jag vet, ende återstående ättlingen av en förmögen samefamilj, som,
tillika med största delen av Ovikens samestam, dukade under för
brännvinets härjningar. Denne tjänstgjorde som modell åt Tirén i
Angelikadalen, när han målade den bland försättsplanscherna återgivna tavlan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
