Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Till styrelseledamöter efter konstnären Karl Nordström och
kanslirådet Albert Lindhagen, som avlidit under året, samt arkitekten Wilh.
Klemming, som avsagt sig, valdes konstnären Gunnar Hallström,
byråchefen Fr. Giöbel och sekreteraren i Turistföreningen dr C. J. Anrick,
den förstnämnde för en tid av två år, de båda andra för ett år.
§ 7.
Till revisorer för granskning av 1924 års räkenskaper och förvaltning
utsågos grosshandlare K. Knutson, dr Fr. Sandman och konservator
O. Roth med lektor O. M. Floderus, Västerås, och dr H. Rettig som
suppleanter.
§ 8.
Ordföranden höll ett anförande, i vilket han till en början erinrade
om Karlsöarna utanför Gotland.
Han hoppades, yttrade han, att de flesta bland de närvarande
åtminstone sett en skymt av Karlsöarna, att många varit där, och att man
visste, att dessa underbara öar med sitt rika fågelliv sedan länge äro
skyddade på ett betryggande sätt. För detta skydd hade man så gott
som uteslutande att tacka en enda man, direktör Willy Wöhler i
Klintehamn.
Det var han som för snart femtio år sedan stiftade den bekanta
Karlsöklubben och som alltsedan hållit sin skyddande hand över Stora
Karlsö, som — bortsett från andra naturmärkvärdigheter — med
avseende på sjöfågellivet tävlar med de arktiska fågelbergen.
Karlsöklubben hade visserligen till en början haft jakten till sitt
förnämsta föremål, men Wöhler hade så småningom lyckats föra dess
verksamhet in på andra banor, så att den sedan länge vore att betrakta
såsom en verklig naturskyddsförening. I tal och skrift hade han
sedermera spritt kännedom om Karlsöarnas märklighet, varjämte han såsom
ombud för Svenska Naturskyddsföreningen kraftigt verkat för
naturskyddets sak på Gotland.
Då han gjorde sin första uppteckning över fågellivet på Stora Karlsö,
fanns det ej mycket kvar av detta. Människornas snikenhet hade hållit
på att lägga ön platt öde. Som exempel på vad fågelskyddet sedan
dess åstadkommit kunde nämnas, att, medan det då endast fanns
omkring 45 par häckande ejdrar och ett par hundra tordmular på ön,
ejdrarna numera uppgå till c:a 600 par och tordmularna kunna räknas i
tusental.
Naturskyddsföreningen vore tyvärr fattig, men den hade till sitt
förfogande en medalj, som satte den i tillfälle att hedra de bästa
arbetarna i naturskyddets tjänst. Av denna medalj, som slagits över
lektor Karl Starbäck med anledning av hans 60-årsdag, ville föreningen
nu tilldela direktör Wöhler det första exemplaret och i silver.
Ordföranden anhöll att få lämna medaljen till herr Wöhlers förnämlige
landsman amiral Hägg att genom honom överbringas till medaljören.
Tillkännagivandet hälsades med livligt bifall.
13 — Sveriges Natur 1924
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
