Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
I Skelleftedalen finnas ovanför Hornavan endast några få
isolerade granförekomster, de översta vid sjön Sädvajaure,
under det att präktiga tallskogar eller blandskogar av tall
och fjällbjörk sträcka sig mer än fyra mil upp genom
dalgången. I Rebnisjaures dal förekommer granen endast i några
mindre dungar upp till mitten av sjön, medan tallen går över
en mil längre mot nordväst. Ett par ensamma granar växa dock
som en framskjuten förpost i björkskogen ungefär en km.
nordväst om Rebnis. Gå vi slutligen till Pitedalen, finna vi
att granen saknas redan kring nordvästra ändan av Tjeggelvas.
Här tränger tallen ytterligare omkring två mil längre upp i dalen.
Vissa omständigheter i fråga om granens utbredning i det
övriga Nordeuropa synas göra det troligt, att det icke är av
klimatiska orsaker som granen i dessa fjälltrakter gör halt
så långt nedanför tallen. I andra delar av de lappländska
fjällen går granen lika högt som tallen eller t. o. m. högre,
och i norra Ryssland bildar den de nordligaste skogarna.
Granen synes alltså ej vara mera värmefordrande. Men den
tanken har framkastats, att det kan vara andra klimatiska
förhållanden, t. ex. den mot väster allt större nederbörden
och luftfuktigheten, som utestänga granen från dessa västliga
fjälldalar. I så fall borde granen icke kunna trivas i de
norska fjälldalarna. Den saknas verkligen i vissa delar av
Norge, så inom området mellan polcirkeln och 67:de
breddgraden, men förekommer vild både omedelbart norr och söder
om detta område, och inplanterad här växer den utmärkt och
sätter grobart frö, så t. ex. vid Stoojord i Junkerdalen, där
norska staten inrättat en plantskola för gran. Dessa
förhållanden tala för den uppfattningen att granen fortfarande
är stadd i spridning mot väster inom mellersta Lapplands
fjälltrakter och ännu ej hunnit intaga hela det område i de
svenska fjälldalarna och i angränsande norska dalgångar, där
den har klimatiska och edafiska betingelser för sin existens.
Tallskogen upphör inom detta fjällområde på omkring 600
meters höjd, björkskogen når ännu ett hundratal meter högre;
i Skellefteälvens dal går den i det närmaste upp till sjön
Ikisjaure, i en av Pitedalens översta förgreningar, vid sjön
Mavasjaure, så gott som ända till riksgränsen. I det centrala
dalsystemet sträcker sig björkskogen, som nämnt, upp till
Gardejaure vid foten av Kustarakaise.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
