Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
skillnader upp till 25 meter, kan uppvisa en rikedom på
intressanta detaljer i mossens byggnad och vegetation, utmärker
sig Käfsjö Stormosse genom sin tröstlösa enformighet. Höjden
över havet är 170 meter. Runt om ligger landet högre,
ingenstädes öppnar sig den fria horisontens ändlösa perspektiv.
Från den högsta punkten i mossens närhet, Rudö, nordväst
om Käfsjö, 300 meter över havet, har man en storslagen
utsikt och kan överblicka nästan hela mossvidden. Ännu
större möjligheter att studera de stora dragen av mossens
geografi har man på Stråkeveds berg, 245 meter över havet,
i norra kanten av mossen.
Käfsjö Stormosse utgöres egentligen av två eller, om man
så vill, tre stora högmossytor, som omsluta Käfsjön. Av
dessa är den södra störst och utgör något mera än hälften
av hela områdets areal. Kärr och sankmarker bilda
förmedlande länkar mellan de skilda högmossytorna, även om dessa
efter sjöregleringarna och dikningarna blivit något mera
självständiga än förut. Vid mossens östra kant låg förr i tiden
Horssjön — nu finner man på dess plats vidsträckta
starrmader med glesa björkbuskar och videsnår och i västra viken
den sista resten av sjön, en liten pöl benämnd Fröpölen med
en ytvidd av 1 à 2 ha.
Ett stycke från mossens östra kant flyter Lagan och vid
dess västra Storån eller Svartån, en biflod till Lagan, inom
vars nederbördsområde större delen av mossen ligger.
Två landsvägar och en järnväg äro framdragna över mossen.
Vegetationen på dessa stora högmossytor är ytterligt
torftig. Kilometer efter kilometer kan man vandra över ett
enhetligt växtsamhälle — det. s. k. regenerations- eller
tillväxtkomplexet: relativt torra, ljungbevuxna vitmosstuvor och
blöta höljor i ständig växling. Här och där på de större
tuvorna växa martallar, och ofta träffar man också på
dvärgbjörken, Betula nana) stundom förekommer den i så stor
mängd, att dess friska grönska märkbart bryter av mot de
bruna ljungtuvorna. Men detta regenerationskomplex är här
aldrig så praktfullt utvecklat som det blir på mera sluttande
mossytor, där de vinkelrätt mot lutningsriktningen orienterade
höljorna efter stark nederbörd se ut som väldiga långsträckta
mossgölar med gungfly av Carex limosa och Scheuchzeria.
Längs kanterna, i det s. k. randkomplexet, saknas höljorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
