Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ett pärlband av låga kullar sträcker sig sandåsen från
Lovö mot nordost, i sydvästra delen klädd av glesa
lavtallskogar med fältskikt av ljung, kråkris, lingon och mjölon, och
i nordöstra delen med lavrik ljunghed som härskande
vegetationstyp.
I främsta rummet är det dock sjöarna och sjöbottnarna,
som bidraga till att bryta enformigheten, ty på dessa
utvecklas ett fågelliv, som söker sin like i Småland. Men inför
dessa frodiga starrmader och rikt befolkade sjöar kan man
icke undgå att uppröras över de till synes fullständigt
meningslösa sjöregleringar och sänkningar, som här företagits.
Den största och intressantaste sjön är Käfsjön, som genom
Fläsebäcken rinner mot väster till Storån. Hela den södra
hälvten av dess grunda bäcken upptages av ett jättestort, för
vandraren nästan oframkomligt starrkärr, det s. k. Stora
gungflyet. Mellan mossen och gungflyet sträcker sig en låg
sandvall, och mot denna begränsas starrkärret av en remsa
öppet vatten, ett slags laggbildning, kallad »älven». I
gungflyets vegetation spelar Carex rostrata huvudrollen bland
starr-arterna, och vida ytor täckas också av ängsdunet, Eriophorum
polystachyum. På fastare punkter växa låga björk- och vide*
buskar, och mellan de gungande kärrytorna glänsa fria
vattenytor, då och då kantade av kaveldun (Typha latifolia) och
ofta överdragna av vattenklöverns (Menyanthes trifoliata)
simmande stjälkar. I norra delen av maden alltså mot sjön til!
nå björk- och videsnåren ofta en ganska ansenlig storlek.
Ännu längre mot kanten sammansättes vegetationen
huvudsakligen av dyfräken (Equisetum limosum) och slutligen
övergår gungflyet i sjöns vassar av Scirpus lacustris. Norra
hälvten av sjöbäckenet är öppet och de långgrunda
sandstränderna kantas blott av ett jämförelsevis smalt bälte av
starr, mest Carex rostrata, och här och där av bladvass
(Phragmites). Stora delar av sjöns botten täckas av Chara.
Tidigare var Käfsjö betydligt vidsträcktare (fig. 2). Dess
vågor sköljde då Svanö, Söderö och Käfsjö — nu gå vägarna
fram genom torftiga skogar över den forna sjöbottnen.
Det stora starrkärret söder och sydväst om Häradsö,
»Häradsö pölar» kallat, var tidigare också till stor del öppen
sjö, den s. k. Härsjön, som genom ett brett sund var förenad
med Käfsjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
