Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Ett magert bete för anspråkslösa kreatur jämte något virke
ur skogen är allt vad dessa marker nu ge.
Den stora Starrmaden, som utbreder sig över den forna
Horssjöns område, överensstämmer i fråga om vegetationen
med Stora gungflyet, men är möjligen något mera
björkbevuxen. Dess sankaste, med dyfräken bevuxna partier äro
belägna i västra viken, och i denna del befinner sig som
förut nämnts den sista resten av sjön, Fröpölen, märklig
därigenom, att den enligt Wibeck (1904) är nästan helt
igenvuxen av det smalbladiga kaveldunet (Typha angustifolia) en
art, som för övrigt inom Käfsjö Stormosse blott träffas på ett
ställe i »Häradsö pölar».
Norr om Käfsjön ligger en av mossens få verkliga gölar,
Svarte göl eller Svanö göl. Dess läge markeras av några
smärre grupper av tall och gran, vilka redan genom sin höjd
tydligt skilja sig från de förkrympta martallarna ute på
mossytan. Gölen är typisk även i det avseendet, att den saknar
högre växtlighet. Den enda större vattenväxt, som trivs i det
svarta, näringsfattiga dyvattnet, är en slemmig rödalg,
Bat-rachospermum vagum, som man finner på i vattnet nedfallna
grenar och kvistar. Gölens yta ligger en hel meter under
mossens, tack vare ett dike, som grävts från gölen till
mossens södra kant. Av ungefär samma beskaffenhet äro de båda
gölarna norr om den forna Horssjön, Svartgölen och Vitgölen.
För botanisten och växtgeografen erbjuder den lilla
Kalfsjön i mossens östra kant, ett stycke söder om Hädinge, och
dess ursprungliga avlopp, »Blådöpet», kanske det största
intresset. Även i Kalfsjön ha emellertid de naturliga
förhållandena blivit rubbade genom ett åt öster genom det grunda
starrkärret upptaget dike.
På ett ställe når en liten moräntunga fram till sjön, men
för övrigt är denna helt innesluten av mossen och förefaller
att vara en genom gyttje- och dylagringar uppgrundad
rest-sjö. Längs dess stränder frodas vita och gula näckrosor
(Nymphaea alba och Nuphar luteum), vattenklöver, grodnate
(Potamogeton natans) och Carex rostrata för att blott nämna de
viktigaste. Här och där överdrages dess kanter av Sphagnum
cuspidatum-gungüyn med Scheuchzeria och Carex limosa] som
utåt ofta begränsas av en bård av trådstarren, C. lasiocarpa.
Sjöns utlopp, »Blådöpet» är ett typiskt kärrdrog, blott med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
