- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1925 /
53

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

marker. Man må livligt hoppas, att detta förslag utan
dröjsmål skall bliva antaget, ty därigenom skulle de
nödvändiga förutsättningarna för björnens bevarande åstadkommas.

För den, som på ort och ställe undersökt förhållandena,
blir det emellertid påtagligt, att något hopp om björnens
varaktiga bibehållande som medlem av vår fauna dock
knappast finnes, om icke en eller flera, tillräckligt stora
reservationer kunna beredas honom. Även om björnen icke jagas,
övergiver han nämligen de trakter, där han icke finner sig
ostörd nog, och våra nu levande björnar synas ha stora
fordringar i detta avseende. Det är av denna orsak närmast
områdena ovan odlingsgränsen i norra delen av Lappland
mellan Kvikkjokk och Torne träsk som komma i fråga, då
det gäller att söka en fristad åt björnen.

Visserligen finnes i skogs- och fjällbygden sydväst om
Kvikkjokk ännu ett antal björnar, sammanlagt kanske lika
stort som norr därom, men nybyggena hava här ryckt fram
så långt mot väster, att björnförekomsterna äro omgivna av
bebyggda trakter, och ett större, fredat område skulle där
icke kunna avsättas utan intrång på såväl skogsskötselns
som odlingens intressen. Norr om Kvikkjokk däremot finnas
avsevärda områden, till större delen belägna i
björkskogsbältet under högfjällen, som icke kunna utnyttjas för
odlingsändamål, och ehuru björnarna även här äro undanträngda
till allt för små områden, för att deras tillvaro skall vara
tryggad, skulle ökat utrymme här kunna beredas dem utan
några egentliga uppoffringar.

Det är i dessa trakter som Sareks och St. Sjöfallets
nationalparker äro belägna. Sarekparken börjar strax norr om
Kvikkjokk, och till dess norra gräns sluter sig omedelbart
Sjöfallsparken; tillsammans utgöra de ett område, 7 mil långt
och 5 mil brett. Det kan ju tyckas som skulle björnen där
hava utrymme nog, och det är möjligt att så varit
förhållandet, om Sjöfallsparken fått förbliva i sitt från början
bestämda skick. Vattenkraftsanläggningen vid Lilla Sjöfallet
— varom »Sveriges Natur» 1921 innehåller en av förf.
lämnad redogörelse — har emellertid så omgestaltat
förhållandena i de skogbeväxta, centrala delarna av parken, vilka
bebotts av björnen, att han av allt att döma icke längre
kan trivas där, och i parkens yttre delar finnas inga större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1925/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free