Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
och stenfylld terräng. Under de varma månaderna vandrar
björnen vida omkring och är då sedd högt uppe på kalfjällen,
en gång t. o. m. på en glaciär. Det är alltså tydligt, att
björnstammarna i de olika dalgångarna icke leva helt
isolerade från varandra. Mellan Rapadalen och Sjöfallsparkens
stora dalgång leda ovan trädgränsen tvärdalar av ett par tre
mils längd, som björnen utan tvivel genomströvar. Ännu
närmare är förbindelsen från Sjöfallet till Teusadalen och
Kaitumsjöarna. Västerut vandra björnarna åtminstone till
riksgränsen, måhända också någon enstaka gång ned i de norska
fjorddalarna, vilkas bottnar på sina ställen för ej så länge
sedan haft fasta björnstammar.
Om vi sålunda äga åtminstone någon kännedom om björnens
sommarliv, veta vi däremot så gott som intet om vilka platser
han här uppe väljer för att övervintra. Av förut angivna
skäl kan man utgå från, att han haft sitt ide i Vietusjokks
dalgång, men det är ovisst om han någonstädes övervintrar
väster därom. Den tid av året, då fjälldalarna äro täckta
med djup snö, ökas hastigt för varje mil man kommer längre
mot väster och därmed tvingas också björnen att förlänga
vintersömnen. Man tager därför knappast fel, om man antar,
att idet förlägges till platser så långt österut ner emot de
bebyggda trakterna som björnen överhuvud taget vågar och
ofta på många mils avstånd från hans högsommarvisten.
Gäller det nu att bland de här angivna områdena välja
plats för en utvidgad björnreservation, äro möjligheterna starkt
begränsade. Nedom Rapadalen vidtaga omedelbart bebodda
platser, som förhindra en utvidgning av Sarekparken åt detta
håll, och av samma skäl kan Sjöfallsparken icke gärna
utsträckas längre ned på södra sidan om St. Luleälvs sjökedja.
På Kaitumälvens norra strand finnas visserligen ej några
nybyggen, men däremot fasta lappbyar, bebodda även om
vintern. Fjälltrakterna kring övre Kaitumsjöarna samt
Teusadalens nordsida äro däremot helt obebodda, och i det
vidsträckta skogs- och myrlandet mellan Kaitumälven och Stora
Luleträsk finnas bebodda platser först nere vid Sjaunjamyren.
En utvidgning av St. Sjöfallets nationalpark åt detta håll
förhindras sålunda icke av någon bebyggelse, och dessa
områden synas också för en björnreservation vara de bästa som
stå till buds. De innesluta björnförekomsterna vid Kaitum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
