Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
UNGAR AV BRUN KÄRRHÖK FÖRF. FOTO JUNI 19 20
I BOET, KVISMAREN
högnordiska änder,
på hösten
isynnerhet vadare av olika
slag och en mängd
rovfåglar.
Kvismaren är bra
för vattenfåglar även
däri att den går upp
mycket tidigt, oftast
en eller annan vecka
före den närbelägna
Hjälmaren.
Vill man bese
fågellivet i Kvismaren,
bör man vara där
i början på maj,
innan ännu vattnet dragit sig tillbaka från madängarna och
växtligheten skjutit fart. Den som på sommaren kommer dit
med stora förväntningar blir lätt besviken. Vadare och
vattenfåglar synas föga till, de döljas i den rika växtligheten, och
rovfåglarna äro ständigt upptagna med att skaffa föda åt sina
ungar. Fram på sensommaren blir det strax bättre; lapska
vadarefåglar vissla på gungflyn och betesmarker, kärrhökarna
ha fått ut sina ungar, man ser hela flockar av dem flyga
stimmande över vasshavet och sätta änder på vingarna, och
har man tur, kan man möta både glada och häger.
I maj når dock fågellivet sin kulmen. Då kan man på
en dag få se eller höra nästan alla i sjön häckande fåglar,
de flesta t. o. m. samtidigt.
Det första intrycket man får en majmorgon vid Kvismaren
är väl av spovarna, vilkas vackra visslingar höras från alla
håll på ängarna. Då och då kommer ett par
»vindspolingar», som de kallas här, dragande över sjön. Honan flyger
först med lugna vingslag, hannen kommer efter, höjer sig med
hastiga vingslag och seglar sedan på orörliga vingar snett
nedåt under utstötande av sin jublande vårdrill. Glädjande
nog har storspoven funnit sig tillrätta med sjösänkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
