Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
uppstoppad gammal fågel, skjuten i maj, och en dununge i
Karolinska läroverkets i Örebro museum bära vittne.1 Ännu
1919 häckade fågeln i Almby. Den mindre kärrhöken
(ängshöken) har däremot nyligen flyttat hit, sannolikt från
Danmark, där han häckar på Jutland. Han häckade i
Kvismaren för första gången 1923.
Den blå och den mindre kärrhöken ha sina jaktrevir på
de odlade ängarna, där de stryka milsvitt omkring på
spaning efter sorkar och råttor, och man ser dem vanligen endast
flyga över sjön på väg till och från boplatsen. Den bruna
kärrhöken jagar däremot rätt mycket över sumpmarkerna,
särskilt när sothönsen fått ut sina ungar. Det är alltid
nöjsamt att se på, när han, ofta med högtspända vingar,
glider fram lågt över vassen. Sothönsen markera skrikande
hans väg, änder flyga upp och göra en sväng för att strax
åter slå ned på samma ställe. Ibland sätter sig den bruna
kärrhöken på ett vassflak eller en tuva. Då kan det hända,
att ett svart föremål kommer rusande rakt på honom. Med
ett förargat, gnällande skrik kastar han sig åter på vingarna
och fortsätter, medan sothönan — ty en sothöna var det! —
tager farväl i väl valda ordalag och återvänder till sitt bo
med ett belåtet skrockande. Ofta har bruna kärrhöken några
besvärliga kråkor, vipor eller spovar eller en svärm
skrattmåsar efter sig, ibland höjer sig en ilsken blå kärrhök ur
vassen och börjar slå efter honom. För att freda sig kastar
han sig då ofta på rygg med ett gnällande skrik och
spänner med sina långa klor. Upptäcker han en fiskgjuse, blir
han däremot själv indignerad och går över till anfall,
särskilt om gjusen haft tur, ty bruna kärrhöken är själv fuskare
i samma yrke. Hans fiske består dock vanligen endast i att
lägga beslag på gäddor, som blivit instängda i uttorkande
gölar, när högvattnet dragit sig tillbaka. På våren jagar
han mest sorkar, på försommaren ingå en mängd
sothönsungar i matsedeln, på höstsidan återigen sorkar, nu särskilt
åkersork. När pilgrimsfalken gjort ett lyckat kap, plägar han
hålla sig framme, och dödskjutna änder, som han finner i
vassen, utgöra nog ett välkommet bidrag till uppehället. Jag
1 Egendomligt nog kände Högberg (örebrotraktens fåglar, Upsala 1863) ej till
detta fynd. Han nämner dock, att fågeln ofta visar sig kring staden samt
ifrågasätter häckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
