Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sydsvenska kustens naturskyddsfrågor
Av G. EINAR DU RIETZ
Det är nog inte många kulturländer, som kunna uppvisa
en på samma gång så omväxlande och relativt oberörd kust
som vårt land. Till och med helt nära våra stora
kuststäder kan man ännu här och där finna verkliga små
naturidyller, och våra yttre skärgårdars karga och storslagna
natur trotsar ännu människans omdaningsverksamhet i en
omfattning, som är ägnad att förvåna, när man kommer från
det inre landet. Att en sådan pärla som det uppländska
skärgårdshavet ända intill våra dagar kunnat bibehålla sig
så relativt oberörd helt nära Sveriges huvudstad, är
verkligen ett lika sällsamt som oförtjänt under.
Men se vi närmare på saken, är det icke så litet i våra
skärgårdars nuvarande utveckling, som är ägnat att inge en
naturskyddsvän starka farhågor. Förhållandena i Stockholms
skärgård har jag tidigare haft tillfälle att behandla i denna
årsskrift. Jag skall här beröra några av den sydsvenska
kustens mest brännande naturskyddsfrågor, vilka jag senast
tack vare Svenska Naturskyddsföreningens statsanslag för
naturskyddsundersökningar kunde studera i Bohuslän och
Blekinge somrarna 1923 och 1924.
Det är ett vid våra kuster ofta återkommande fenomen,
att den barrskogsregion, vilken intager större delen av den
Skandinaviska halvön, vid kusten får vika för en lövskogszon
av ett eller annat slag, vilken sedan å sin sida kringgärdas
av en skoglös zon av större eller mindre mäktighet. Mest
utpräglade bli dessa förhållanden vid Norges nordvästkust,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
